Lüneburg

I mars och april 1945 förstod de flesta av det nazistiska toppskicket att kriget var förlorat. Undantagen var Hitler och Göbbels som in i det sista hoppades och trodde på att koalitionen mellan de västallierade och Sovjetunionen skulle bryta samman och föra kriget i en för nazisterna gynnsam utveckling. SS chefen Heinrich Himmler som befann sig i norra Tyskland tillhörde de som förstod att kriget var förlorat och trodde inte på Hitlers resonemang om att koalitionen mot Tyskland skulle bryta samman. Himmler smidde egna planer och försökte ingå förhandlingar med de västallierade.

Himmler inledde via Brigadeführer Walter Schellenberg en dialog med svenska Röda korsets vice president Folke Bernadotte. Tanken från Himmlers sida var att genom Bernadotte och via den svenska regeringen lägga fram ett fredsförslag om en separatfred till Eisenhower. Himmler hade inga planer på att kapitulera för Sovjetunionen utan förslaget gällde enbart de västallierade. Himmler och Bernadotte träffades natten mellan den 23 och 24 april för att diskutera möjligheterna till fredsförhandlingar. Folke Bernadotte var dock ingen politisk diplomat och hade inget politiskt mandat att agera medlare. Dessutom var inte de västallierade det minsta intresserade av Himmlers förslag om en separatfred och förslaget dog i sin linda.

Det verkade som Himmler verkligen trodde på att de västallierade skulle acceptera honom som en legitim ledare för Tyskland. Himmler verkade tro att det fanns en plats för honom som politisk ledare i ett framtida Tyskland. För de västallierade var Himmler en krigsförbrytare som skulle ställas inför rätta. När Hitler fick reda på Himmlers fredstrevare uteslöt han Himmler från partiet och tog ifrån honom alla befogenheter. När Himmler förstod att hans fredstrevare inte rönte framgång och att han riskerade att ställas inför rätta försökte han fly. Han gjorde sig av med sin uniform, rakade av sig mustaschen, lade sig till med en ögonlapp, skaffade sig förfalskade dokument och kallade sig för Heinrich Hitzinger.

Men Himmler hann inte långt, den 22 maj blev han arresterad av en brittisk patrull utanför Bremen och fördes till Lüneburg, ca tre mil söder om Hamburg. Den 23 maj fördes han till ett brittiskt armékvarter på Uelzener Strasse för förhör och efter en kort stund erkände han att han var Heinrich Himmler. Men strax efteråt i ett obevakat ögonblick bet han sönder en cyanidkapsel han hade gömt i munnen. Trots flera försök till återupplivning var Himmler död. Han begravdes på en okänd plats i ett naturreservat utanför Lüneburg.