München – Bruna huset
När nazistpartiet växte i styrka under 1930 blev deras partihögkvarter på Schellingstrasse 50 i München för litet. Med ekonomiskt stöd från företagaren Fritz Thyssen köptes palatset Barlow på Brienner Strasse 34 intill Königsplatz. Huset renoverades och blev nazistpartiets partihögkvarter mellan 1931 och 1945. Det nya partihögkvarteret kallades för Braune Haus (Bruna huset) efter färgen på skjortorna som bars av SA trupperna. Förutom Hitler hade bl.a. Rudolf Hess, Hermann Göring, Josef Göbbels, Heinrich Himmler m.fl. arbetsrum i huset. Förutom dekorativa arbetsrum fanns även andra rum och hallar med nazistiska reliker som bl.a. blodsfanan som bars vid det nazistiska kuppförsöket i november 1923. I källarplan fanns det ett fängelse dit politiska motståndare fördes under de inledande åren. 1937 flyttade partihögkvarteret officiellt till det nya Führerbau på Arcisstrasse men Bruna huset fortsatte alltjämt att vara en viktig plats för nazisterna. Partihögkvarteret skadades under ett allierat bombanfall i oktober 1943 och slutet på kriget blev det mer eller mindre förstört efter ett nytt bombanfall. Ruinerna efter Bruna huset revs 1947 i samband med att andra byggnader i området med stark nazistisk symbolik revs.
Nuvarande status: Raserat med museum (2018).
Adress: Max-Mannheimer-Platz 1, 80333 München.
Att ta sig dit: Tunnelbana till stationen Königsplatz.
Litteraturtips: Kershaw, Ian: Hitler – En biografi (2008).
2006 gjordes utgrävningar av husets källarplanet och det diskuterades om det skulle bli en del utav museet. Tyvärr så valde man en annan väg och källarplanet fylldes igen. Detta var synd eftersom det nuvarande museet som öppnade 2015 känns kalt och stelt. Ett bevarande av källarplanet hade bidragit med en autenticitet som skulle ha gjort att besökaren kommit närmare historien. Museets fokus ligger på nazismens förhållande till München. Ett förhållande som enligt den nazistiska propagandan var ömsesidigt och staden framställdes också som nazismens vagga. Men München var nog inte så nazistisk som nazisterna framställde den som. I verkligheten var det nog så att staden var viktigare och mer betydelsefull för nazisterna än vad nazisterna var för staden.