Arnhem

Den västallierade landstigningen i Normandie i juni 1944 och Sovjetunionens stora offensiv Operation Bagration drygt två veckor senare innebar att den tyska armén hamnade på defensiven och led stora förluster i både manskap och material. Innan sommaren var slut hade Frankrike befriats och den sovjetiska Röda armén hade nått fram till Warszawa. Det fanns förhoppningar om att kriget kanske skulle kunna vara slut innan årets slut. För att förverkliga detta framlade den brittiske fältmarskalken Montgomery en luftburen operation för att inta ett antal viktiga broar i Holland. Detta skulle påskynda offensiven mot Tyskland och den slutgiltiga segern. De västallierades överbefälhavare Eisenhower godkände operationen som fick namnet Operation Market Garden. Market stod för de luftburna styrkorna och Garden för markstyrkorna. Ca 35 000 luftburna soldater från bl.a. amerikanska 82:a 101.a och 1:a flygburna divisionerna och en polsk brigad deltog. Ca 14 500 landade med s.k. glidflygplan som ljudlöst landade på strategiska platser och ca 20 500 landsattes via fallskärmar. Operationen är tidernas hittills största luftburna militära operation. Truppernas uppgift var att inta viktiga broar och hålla dem tills de blev avlösta av marktrupperna. Operationen började den 17 september 1944 och trupperna luftlandsattes i områden kring Eindhoven, Nijmegen, Groesbeek, Overasselt, Oosterbeek och Arnhem. Det de västallierade inte visste var att det i området kring den bro som låg längst bort, Arnhem, bl.a. fanns de 9:e och 10:e pansardivisionerna ur den 2:a SS pansarkåren i vila. Dessa hade lidit svåra förluster efter landstigningen i Normandie och behövde återhämta sig.

 

I inledningsfasen av operationen skördade de västallierade framgångar men ganska snart mobiliserades de tyska styrkorna och gick till motanfall. Även om operationen genomfördes inom ett stort område är det framförallt en plats som operationen är mest känd för och det är bron vid Arnhem. Bron vid Arnhem skulle intas och hållas av brittiska styrkor under befäl av överstelöjtnant John Frost. Den ursprungliga planen var att Frost skulle hålla bron i väntan på att bli avlöst av den brittiska 30:e kåren. Det uppstod dock problem ganska omgående för marktrupperna eftersom det bara fanns en väg från de egna linjerna fram till de luftburna styrkorna. Vägen var dessutom smal och tyska anfall gjorde att framryckningen gick långsammare än planerat. Eindhoven som låg nära frontlinjen befriades ganska snart. Även Nijmegen med en viktig bro över floden Waal erövrades efter hårda strider trots att tyskarna försökte spränga bron. Bl.a. genomförde delar av den amerikanska 82:a divisionen en heroisk och blodig flodövergång ca två kilometer söder om bron i små båtar för att anfalla bron norrifrån. Flodövergången kallades av soldaterna som deltog för Little Omaha eftersom den påminde om striderna vid Omaha beach i Normandie.

 

Vid Arnhem blev trycket från tyskarna på de brittiska styrkorna allt hårdare och det visade sig omöjligt att undsätta styrkorna vid bron. Tyskarna anföll britterna från flera håll och de fick problem med kommunikationen, brist på ammunition och andra förnödenheter. Detta gjorde att de brittiska styrkorna vid bron i Arnhem tvingades kapitulera den 20 september. Den brittiske befälhavaren Generalmajor Uruqhart hade förlagt sitt högkvarter i Oosterbeek, ca fem kilometer norr om Arnhem, i den tyske fältmarskalken Models tidigare högkvarter hotell Hartenstein. Men även kring Oosterbeek ökade trycket på britterna. Det brittiska försvaret kring Oosterbeek bestod av två försvarslinjer i en cirkel kring staden som sakta men säkert maldes ner av tyskarna. Britterna var i desperat behov av förstärkningar och dessa fanns på den norra sidan av Rehn i form av den polska 1:a frivilliga fallskärmsjägarbrigaden under befäl av Generalmajor Stanislaw Sosabowski. Vid tre tillfällen försökte Sosabowski föra över förstärkningar till britterna på den södra sidan utan att lyckas. Det tyska försvaret, den hårda strömmen och bristen på lämpliga landstigningsplatser gjorde att endast ca 200 man nådde fram till britterna. På kvällen den 25 september började de brittiska styrkorna att evakuera från Oosterbeek via Rehn och ca 2500 man tog sig över. Dagen efter kapitulerade de kvarvarande styrkorna vilket blev slutet på Operation Market garden.

 

Arnhem som före operationen klarat sig undan större skador förstördes fullständigt under slaget. De västallierade förlusterna uppgick till ca 16 000 medan tyskarnas förluster uppgick till mellan 7500 och 10 000. Arnhem befriades i februari 1945.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum, monument och krigskyrkogårdar (2011).

Adress: Utrechtseweg 232 6862 AZ Oosterbeek (Hartenstein).

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Bron vid Arnhem förstördes under slaget men återuppbyggdes efter kriget. 1978 döptes bron om till John Frost bron efter den brittiske befälhavaren för styrkorna vid bron. Ca en kilometer från museet i Oosterbeek finns det en riktigt stämningsfull krigskyrkogård. I hotell Hartenstein finns det ett intressant museum om hela operationen, men man har gjort ett misstag. På museets källarplan går det att ”återuppleva” striderna i Arnhem i något som kallas för the airborne experience. Besökaren befinner sig mitt i slaget om Arnhem och för att förstärka upplevelsen har man byggt upp en kuliss av Arnhem som försetts med både ljud och ljuseffekter för att skapa en ”realistisk” avspegling av striderna i staden. Men någon känsla av att befinna sig mitt i striderna infinner sig aldrig, snarare en känsla av att man befinner sig på Universal Studios eller Disneyland.

 

Arnhem har ju blivit den centrala punkten för Market Garden, det var ju där som operationen fallerade. Men Market Garden är så mycket mer än Arnhem. Platser som Wolfheze, Groesbeek, Overasselt, Driel, Elst, Son, Overloon, Nijmegen m.fl. är också starkt sammankopplade med operationen. Detta märks och minns genom ett flertal museum, monument och krigskyrkogårdar. För den som vill utforska hela området så finns det ett stort urval som enklast nås med bil.

Litteraturtips:

Ryan, Cornelius: En bro för mycket (1976).