Babi Yar
En av de största och den absolut mest kända massavrättningen utförda av en Einsatzgruppe var den som utfördes vid Babi Yar mellan den 29 och 30 september 1941. Den 29:e tyska armékåren intog Kiev efter 45 dagars strider den 19 september 1941. När Kiev ockuperades av tyskarna hamnade uppskattningsvis ca 130 000 judar i nazisternas händer. Några dagar efter ockupationen inträffade flera explosioner i centrala Kiev som dödade flera tyska officerare. Först trodde tyskarna att det handlade om sabotage men det visade sig att det var den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD som dröjt sig kvar i staden och genomfört sprängningarna. I undersökningarna av explosionerna hittade tyskarna information om att ytterligare sprängningar var planerade. I samband med explosionerna träffades Kievs militära befälhavare, Generalmajor Friedrich George Eberhardt, distriktets Högste SS och polisledare (Höherer SS- und Polizeiführer) SS-Gruppenführer Friedrich Jeckeln, befälhavaren för Einsatzgruppe C, Brigadeführer Otto Rasch, samt befälhavaren för Sonderkommando 4a Standartenführer Paul Blobel. Vid detta möte bestämdes det att Kievs samtliga judar skulle mördas för att förhindra vidare sabotage. Sabotagen gav alltså nazisterna en anledning till att mörda judarna eftersom sabotagen föll inom ramen för antitysk verksamhet. Kievs judar hade ändå oavsett sabotagen knappast klarat sig. Uppgiften föll på Paul Blobels Sonderkommando 4a som bestod av personal från Waffen-SS, SD, SIPO (Sicherheitspolizei), en pluton ur den 9:e polisbataljonen, personal ur 45 och 305 polisbataljonerna som tillhörde Polizeiregiment Süd samt lokala frivilliga ukrainska polisstyrkor. Nazisterna valde ravinen vid Babi Yar ca tio kilometer nordväst om centrala Kiev.
Den 26 september 1941 sattes affischer upp runt om i Kiev där judarna beordrades att bege sig till speciella platser på morgonen den 29 september för att evakueras till arbetsläger. De ombads att ta med sig värdesaker och varma kläder. De som inte åtlydde ordern hotades med att skjutas. Själva annonseringen och publiceringen av ordern genomfördes i samarbete med avdelningar inom den tyska armén som då indirekt gjorde armén medskyldiga till aktionen. Vid uppsamlingsplatsen vaktades judarna av SS, SD och ukrainska polisförband. De senare förde bort judarna i grupper på 100 stycken till en judisk kyrkogård vid Babi Yar. Området kring Babi Yar hade spärrats av i tre spärrområden med taggtråd. Det yttersta spärrområdet vaktades av ukrainska polisförband, det mellersta av ukrainska och tyska polisförband medan det innersta spärrområdet vaktades av tyska polisförband. Vid avrättningsområdet fick judarna klä av sig och samla ihop sina värdesaker och ägodelar innan de leddes fram till ravinen där de sköts i grupper på ca tio stycken. För att begravningen av människorna som mördats skulle gå så snabbt som möjligt sprängde nazisterna ravinkanten vars jordmassor som då frigjordes hamnade över människorna. Under de här två dagarna avlöste exekutionspatrullerna varandra och alkohol blev ett sätt för mördarna att lindra den psykiska påfrestningen. Mördandet av Kievs judiska befolkning pågick fram till 3 oktober. Efter Babi Yar behövde nazisterna inte upprätta något getto i Kiev eftersom stadens judar mördats. I en rapport som lämnades av befälhavaren Otto Rasch till Heydrich rapporterades det att 33 771 judar avrättades den 29 och 30 september 1941. Hur många som sammanlagt mördades och begravdes vid Babi Yar är svårt att uppskatta, men lågt räknat är det nog minst 50 000. På sommaren 1943 återvände Paul Blobel och hans Sonderkommando 1005 till Babi Yar för att kremera liken. För denna uppgift rekvirerade Blobel fångar från det närliggande lägret Syrets.
Nuvarande status: Monument (2019).
Läge: 50°28'17" N, 30°26' 56" E
Att ta sig dit: Tunnelbana till stationen Dorogozhychi.
Litteraturtips: Arad, Yitzhak: Holocaust in the Soviet union (2009).
Av alla massakrer som genomfördes av Einsatzgruppen är den vid Babi Yar den mest kända. I det f.d. Sovjetunionen var Babi Yar mer omtalad än förintelselägren i Polen. Babi Yar blev en symbol i Sovjetunionen för det tyska barbariet mot den sovjetiska befolkningen (judarna sågs som sovjetmedborgare och inte som judiska sovjetmedborgare). 1961 gav den sovjetiske poeten Yevgeny Yevtushenko ut en dikt med namnet Babi Yar. Dikten tonsattes även senare. 1966 gav författaren Aleksander Kusnetzov (1929 – 1979) ut boken Babi Yar: A documentation in the form of a novel. Boken censurerades av de sovjetiska myndigheterna som även gav den en mera korrekt politisk prägel. Både boken och dikten blev vida kända i Sovjetunionen och bidrog starkt till att Babi Yar fick en uppmärksamhet som andra massakrer i Sovjetunionen och förintelseläger utanför Sovjetunionen inte fick.
Det första monumentet vid Babi Yar restes 1976 och var en tidstypisk sovjetisk koloss. Det väckte reaktioner och var kontroversiellt eftersom det utelämnade judarna som grupp och endast nämnde offren som sovjetiska medborgare. Allt i linje med den dåvarande kommunistiska regimen som inte ville nämna offren vid dess rätta namn. Först efter kommunismens fall upprättades andra monument som specifikt nämner offren som grupp. Det sovjetiska monumentet är alltjämt huvudmonumentet och det mest kända och står ännu kvar i sin ursprungliga form. Även om det numera fått sällskap av andra mindre monument.
Huvudmonumentet är heller inte placerat på rätt plats av skäl jag inte känner till. Den korrekta platsen ligger ca 300 – 400 meter öster om monumentet. Där finns det ett monument i form av en menorah (judisk ljusstake). I skogen bakom monumentet går det fortfarande att se spår av ravinen där avrättningarna ägde rum. Närmare än så här går det nog inte att komma händelsernas centrum i det som blivit masskjutningarnas motsvarighet till gaskamrarna i Auschwitz.