Bentley Priory

När tyskarna besegrat Frankrike i juni 1940 förväntade sig Hitler att Storbritannien skulle söka fred, men så blev inte fallet. Även om vissa brittiska politiska kretsar diskuterade möjligheterna till fredstrevare via Italien var Churchill orubblig och vägrade att ens överväga fredsförhandlingar. När detta blev klart för Hitler beordrade han det tyska Luftwaffe att påbörja en luftoffensiv mot Storbritannien, en offensiv som syftade till att lamslå britternas industriella och militära förmåga och att även lamslå den brittiska försvarsviljan och helt enkelt tvinga den brittiska regeringen till fredsförhandlingar. Därmed började det som har kallats för slaget om Storbritannien och som från brittisk sida började den 10 juli 1940 och pågick fram till 31 oktober 1940 (enligt tyskarna pågick det ända fram till maj 1941). Ett högprioriterat mål som Luftwaffe hade var de flygfält varifrån det brittiska flygvapnet (Royal Air Force, RAF) skickade upp jaktplan för att möta de tyska bombplanen och deras jakteskorter.

 

Dessa brittiska jaktplan var underställda något som kallades för Fighter Command som grundats 1936 och hade sitt högkvarter i Bentley Priory i norra London. Chef för Fighter Command var flygmarskalk Hugh Dowding. I maj 1940 när risken för tysk aggression över Storbritannien bedömdes som sannolik byggdes en bunker under herrgården dit all verksamhet förlades. Vid Bentley Priory mottogs bl.a. information från radaranläggningar som varnade om att tyska flygeskadrar var på väg mot mål i Storbritannien. Informationen analyserades och vid behov skickades order ut till berörda flygfält att möta upp de tyska planen. RAF hade utvecklat en radarmetod som gjorde det möjligt för dem att upptäcka tyska bombplan i stort sett när de lyfte från marken, något som tyskarna aldrig verkade förstå vidden utav. På så vis kunde RAF många gånger möta upp de tyska bombplanen långt innan de nådde sina mål.

Nuvarande status: Bevarat med museum.

Adress: Mansion House Drive, Stanmore HA7 3FB.

Att ta sig dit: Tunnelbana till Stanmore och sedan buss till museet.

Kommentar:

Parallellt med att Luftwaffe och RAF utkämpade ett luftkrig pågick även från tysk sida planeringen och långtgående förberedelser av en invasion av det brittiska fastlandet (operation Seelöwe). En invasion som förutsatte att tyskarna hade luftherravälde. Tyskarna hade dock en förhoppning om att Storbritannien skulle inse det meningslösa med fortsatt motstånd och begära fredsförhandlingar innan en invasion blev nödvändig. Tyskarna ansåg också att en invasion var förenat med många svårigheter och skulle också kräva enorma resurser, resurser som tyskarna egentligen behövde på annat håll. Men RAF lät sig inte besegras och det är ändå tveksamt om tyskarna hade kunnat genomföra en invasion. Den brittiska flottan (Home Fleet) fanns i engelska kanalen och den var vida överlägsen de tyska sjöstridskrafterna (Kriegsmarine) och hade utgjort ett stort hot mot en eventuell invasionsarmada. En invasion ansågs därför alltför riskfylld och därför beslöt Hitler i september 1940 att skjuta upp invasionen på obestämd framtid, bombningarna skulle dock fortsätta. I slutet på oktober 1940 gjorde även britterna bedömningen att en tysk invasion var osannolik men att sjö och luftkriget alltjämt fortsatte, i synnerhet terrorbombningarna (Blitzen) av brittiska städer.

 

RAF var kvar ända fram till 2008 och sedan 2013 är det ett museum. Förutom allmän information, inte bara om slaget om Storbritannien utan även om herrgårdens historia, har operationsrummet återskapats med både karta och modeller. Tyvärr finns inte bunkern kvar. I början på 1980 talet ersattes den ursprungliga bunkern av en ny förstärkt bunker som i kalla krigets anda var stark nog att ta emot en kärnvapenladdning. När kalla kriget sedan tog slut blev bunkern överflödig och 2010 förslöts den och kommer aldrig att öppnas.

Litteraturtips:

Tamelander, Michael: Slaget om Västeuropa (2002).