Berg

Strax utanför Tönsberg i Västfold började tyskarna på sommaren 1942 bygga ett interneringsläger för politiska motståndare och judar. Det var den norske ministerpresidenten Vidkun Quisling som tog initiativet till att upprätta ett fångläger för s.k. jössinger (norska patrioter). Dessa hade på nationaldagen den 17 maj samma år visat sin patriotism genom att vifta med s.k. hönseringer i den norska flaggans färger. Detta retade upp Quisling så till den grad att han lovade att spärra in alla jössinger. Där av kom lägret att kallas för Quislings hönsgård. Tyskarna var dock inledningsvis emot att upprätta ett läger som var underställt det norska polisministeriet men gav efter. Lägret kallades för Berg och tanken var att det skulle ha en kapacitet på ca 3000 fångar men detta kom aldrig att uppfyllas. Som mest satt mellan 500 – 600 fångar i lägret.

 

De första fångarna som kom till lägret i slutet på oktober 1942 var dock inte jössinger utan 60 st. judar. Dessa följdes snart av ytterligare 290 judar som i likhet med de förra arresterats vid razzior. Razziorna hade beordrats av chefen för den norska statspolisen, Karl Marthinsen. En månad senare skickades 227 av judarna till Oslo. Där tvingades de tillsammans med andra judar från Norge kliva på fartyget D/S Donau som förde dem till Stettin och vidare till Auschwitz där majoriteten mördades. Av de 227 judar från Berg överlevde endast sju st. kriget. De judar som inte evakuerades från Berg var judar som var gifta med norska kvinnor som inte var judar. Dessa blev kvar i lägret fram till befrielsen i maj 1945.

 

I slutet på januari 1943 anlände de första jössingene till lägret. De fångar som satt i lägret tvingades till slavarbete, bl.a. med utbyggnaden av lägret. Lägret var det enda i Norge som drevs av norska medlöpare och var underställt den norska statspolisen. Lägret kom när det var som störst att bestå av ca tio baracker. Förutom boendebaracker inrättades också ett flertal fångceller i källaren under köket. Trots att misshandel förekom från vakternas sida dog inga fångar i lägret. Däremot dog två st. judar strax efter befrielsen till följd av fångenskapen i lägret. Flera av de norska vakterna och officerarna som tjänstgjorde på Berg dömdes till fängelsestraff efter kriget. Från krigsslutet och fram till 1951 var Berg ett interneringsläger för norska medlöpare.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum.

Adress: Hortensveien 30, 3125 Tönsberg.

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Alla baracker utom köket revs allt eftersom efter kriget och ersattes med nya. Mellan 1951 och 1975 kom Berg att ha olika funktioner inom den norska kriminalvården. Från 1976 till idag (2017) är det en öppen anstalt dit fångar kan söka för att avtjäna den sista tiden av sitt straff. Detta är fångar vars återfallssannolikhet och rymningsbenägenhet enligt den norska kriminalvården är mer eller mindre obefintlig.

 

Av spåren efter kriget finns fångcellerna i kökets källare kvar och de kan besökas om man kontaktar fängelset i förväg. I cellerna finns det en mindre utställning om lägret, vakterna och fångarna. Förutom fångcellerna finns även administrationsbyggnaden kvar som låg strax utanför lägret. Det kallades för det vita huset och där fanns det även en mäss för officerarna. 2017 stod huset tomt men är renoverat och från fängelsets sida finns det en förhoppning om att utöka anstaltens kapacitet genom att ta huset i anspråk.

 

Så sent som 2012 och på 70 års dagen av de första judarnas ankomst till lägret upprättades ett minnesmonument vid fängelsets entré. 2015 upprättades också en minnesstig runt det forna lägret med informationstavlor om Bergs historia, inklusive tiden före andra världskriget. Det finns även en bevarad del av järnvägen och den plats dit judarna anlände i oktober 1942 och som de en månad senare deporterades ifrån till Oslo.

Litteraturtips:

Bugge, Svein: Quislings hønsegård – Berg interneringsleir (2015).