Bogdanovka

Ca femton mil nordöst om Odessa ligger den lilla byn Bogdanovka vid floden Bug. Mellan 1941 och 1944 tillhörde Bogdanovka ett distrikt som kallades för Golta. Golta var i sin tur en del av ett större område som kallades för Transnistrien och som kontrollerades av Rumänien. De judar som hamnade under rumänsk territorium deporterades under 1941 till Transnistrien för att göra det övriga Rumänien judefritt. Judarna internerades i hundratals olika läger och ett sådant låg i Bogdanovka. Lägret upprättades i oktober 1941 på order av Golta distriktets guvernör Modest Isopescu för judar som deporterats från Bukovina, Bessarabien och Odessa. Det upprättades inga baracker för att inhysa judarna som istället låstes in i bl.a. svinstior och lador utan någon som helst uppvärmning eller sanitära faciliteter. Lägret omgavs heller inte av något stängsel. I mitten på december 1941 bröt det ut en tyfusepidemi bland de ca 55 000 judarna som satt i lägret. Epidemin riskerade att spridas till vakterna, byn och närliggande områden och därför beslöt lägerledningen att mörda samtliga fångar.

 

Den 21 december påbörjade rumänsk militär och polis, ukrainsk polis samt civila som anmält sig som frivilliga att mörda lägrets fångar. Ca 5000 tyfussmittade och handikappade klarade inte av att marschera till avrättningsplatsen och mördades istället i två stall som sattes i brand. Övriga tvingades i grupper på ca 400 marschera till färdiggrävda massgravar intill floden Bug. Där var proceduren likadan som vid andra mordaktioner runt om i Östeuropa. Människorna tvingades klä av sig och självmant springa fram till massgraven där de sköts. I vissa fall använde mördarna även handgranater. Mördandet fortsatte fram till julafton då ett uppehåll gjordes på några dagar, antagligen pga. julfirande. Mördandet återupptogs den 28 december och pågick fram till i början på januari 1942. Ca 50 000 judar mördades (plus de ca 5000 som brändes inne) under knappt 14 dagar. Detta gör massakern vid Bogdanovka till den enskilt största massakern av judar under hela andra världskriget.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med monument (2009).

Läge: 47°48'59.4"N 31°09'02.5"E.

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Trots att massakern vid Bogdanovka var den enskilt största massakern är den inte alls lika känd som exempelvis Babi Yar. Detta beror på att Rumänien efter andra världskriget var en del av det kommunistiska Östeuropa. Sovjetunionen framställde Östeuropa som en enad kommunistisk gemenskap som tillsammans besegrat det fascistiska Tyskland. Ur ett politiskt perspektiv var det därför omöjligt att ge rumänerna ansvaret för massakrerna i Transnistrien. Vid andra nazistiska avrättningsplatser i f.d. Sovjetunionen (och Östeuropa) står det som oftast tyska fascister eller ”hitlerister” på monumenten. Detta trots att även lokala kollaboratörer deltog i massakern. Men dessa massakrer utanför Transnistrien hade genomförts på tyska order, efter tyskt samtycke, under tyskt överinseende och på tysk ockuperad mark och helt eller delvis av tyska mordförband. Men i Transnistrien hade massakrerna genomförts på rumänsk (ockuperad) mark av fascistiska rumäner utan tysk inblandning. Denna politiska nationalitetsproblematik löste kommunisterna med att beskriva massakrerna som, Killed out of Nazi ideology, därmed utelämnades förövarnas nationalitet.

Litteraturtips:

Arad, Yitzhak: Holocaust in the Soviet union (2009).