Buchenwald


På sommaren 1937 upprättade nazisterna ett utav de största koncentrationslägren på en höjd som heter Ettersberg, ca en mil norr om Weimar. Att inte lägret kallades för Ettersberg berodde på att platsen var alltför starkt förknippad med filosofen Johann Wolfgang Göthe (1749 – 1832). Lägret fick istället heta Buchenwald efter namnet på en liten by i närheten. 

Lägret delades in i tre delar och det första som fångarna möttes utav när de kom till Buchenwald var en text på lägergrinden, Jedem das sein, vilket ungefär betyder, var och en får det den förtjänar. Den första delen kallades för det stora lägret och det var där som fångarna satt, den andra delen kallades för det lilla lägret som var ämnat för fångar satta i karantän. Den sista delen var ett tältläger som hade upprättats för polacker i samband med att tyskarna invaderade Polen 1939. Förutom dessa tre delar fanns även SS administration, SS baracker och mindre industrier.

Antalet fångar ökade allt eftersom och i samband med Kristallnatten i november 1938 fängslades ca 10 000 judar i lägret. Majoriteten av dessa judar frigavs i slutet på 1938 mot ett löfte om att de emigrerade. Vid krigsutbrottet satt ca 11 000 fångar i lägret. Efter krigsutbrottet fördes fångar från Europas alla hörn till Buchenwald. Dessa utnyttjades som slavarbetare i några av de ca 150 satellitläger som tillhörde Buchenwald.

Lägrets förste kommendant var den djupt korrumperande SS-Obersturmbannführer Karl Koch. Koch förskingrade pengar och utnyttjade fångarna för egna syften och lät bl.a. strax utanför lägret bygga ett mindre zoo med apor, björnar och fåglar. Han lät även bygga en mindre sportarena med bl.a. ett häststall där hans fru Ilse Koch tillbringade mycket tid. Allt med förskingade medel.

Ilse tjänstgjorde även i Buchenwald som oberaufseherin (kvinnlig SS vakt) och stannade kvar i Buchenwald när hennes man i september 1941 förflyttades till Majdanek i Polen. Kochs efterträdare i Buchenwald blev SS-Standartenführer Hermann Pister. Senare under kriget anklagades makarna Koch för bl.a. korruption begångna i Buchenwald och ställdes inför en SS domstol. Karl fanns skyldig och dömdes till döden medan Ilse i brist på bevis frikändes. Karl avrättades i april 1945.

Under 1940 byggdes ett krematorium för att lägret själva skulle kunna kremera det stora antalet fångar som dog. Dittills hade döda fångar kremerats i ett allmänt krematorium i Weimar. Under 1941 byggdes ett speciellt avrättningsrum i häststallet där ca 8000 sovjetiska krigsfångar mördades med ett nackskott. Under förevändning att de skulle läkarundersökas fördes offren in i ett falskt undersökningsrum. I rummet fanns ett klassiskt hängande skelett, anatomiska kartor och modeller. Fången togs emot av en falsk läkare iförd vit rock och ett stetoskop hängande runt halsen. Själva morden gick till på följande vis. På den ena väggen fanns en s.k. mätsticka som löpte i en vertikal skåra mot vilken offret ombads att ställa sig med ryggen emot. Detta gjorde att fången aldrig märkte att på den andra sidan väggen fanns en SS officer, denne sköt sedan fången i bakhuvudet med en finkalibrig pistol. Det finkalibriga vapnet gjorde att det inte blev något utgångshål vilket gjorde att det blev lättare att städa upp efter varje mord.

Det utfördes även medicinska experiment i Buchenwald. I block 46 tvångsinjicerade Dr Ding-Schuler fångar med tyfusbakterier och följde därefter noggrant hur sjukdomen utvecklades. Till följd av dessa experiment dog ca 1100 fångar. Den tyske kommunistiske ledaren Ernst Thälmann mördades i lägret i april 1944. Lägret befriades av amerikanska trupper den 11 april 1945, ca 240 000 människor gick igenom lägret varav ca 50 000 dog. Även om det var amerikanarna som befriade lägret låg Buchenwald i den sovjetiska zonen. Därför överlämnades lägret till Sovjetunionen som i detta öppnade ett specialläger mellan 1945 och 1950 för tyskar som tjänstgjort i Wehrmacht eller hade anknytning till nazistpartiet. Under perioden mellan 1945 och 1950 internerades ca 28 000 tyskar varav över 7000 dog av främst undernäring.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (1999).

Adress: Gedenkstätte Buchenwald, 99427 Weimar-Buchenwald.

Att ta sig dit: Buss från Weimar.

Kommentar:

På Ettersberg stod en ek som Göthe brukade sitta vid och denna bevarades när nazisterna byggde lägret. Tanken var att den skulle symbolisera och inspirera fångarna om det goda livet utanför lägret. Eken förstördes dock vid ett amerikanskt bombanfall i augusti 1944. Idag återstår bara en stump av eken.

Vid befrielsen hittade amerikanarna hemma hos kommendantens fru Ilse Koch några makabra fynd av förkrympta huvuden och lampskärmar som antogs vara gjorda av tatuerad hud. Lampskärmarna hade tillverkats av hennes älskare och tillika SS-läkare Dr Waldemar Hoven. Syftena med dessa makabra fynd låter jag vara osagt men det är inte helt omöjligt att de är ett resultat av Ilse Kochs makabra böjelse för mänskliga troféer eller någon SS-läkares privata experiment. Det handlade dock inte om någon massproduktion som det ibland framställs.

I slutet på nittiotalet hade ett tyskt mobilföretag en reklamkampanj som slumpmässigt använde sig utav texten, Jedem das sein. Detta gick inte obemärkt förbi och det blev ett ramaskri om lämpligheten av att använda en fras vars koppling till lägret var alltför tydlig. Det hela slutade med att reklamen drogs in och gjordes om.

Litteraturtips: Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).