Drancy


I en förort till Paris som heter Drancy upprättade den franska polisen i augusti 1941 ett interneringsläger för judiska flyktingar som arresterats vid planerade razzior eller vid slumpmässiga identitetskontroller. Razziorna var ett samarbete mellan tyskarna och den franska polisen. När deportationerna av franska judar till Östeuropa påbörjades under 1942 blev Drancy det läger varifrån majoriteten av judarna deporterades. Till Drancy kom judar som arresterats från hela Frankrike. Den första deportationen avgick den 27 mars 1942 då ca 1100 judar från Drancy och Compiégne avgick till Auschwitz. Därefter avgick fram till 31 juli 1944 ytterligare 63 deportationer till främst Auschwitz. Men tre deportationer gick till Sobibor och Majdanek och en (konvoj 73) till Kaunas och Reval (Tallinn).  Konvoj 73 avgick den 15 maj 1944 med knappt 900 judar och dirigerades av okända skäl till Baltstaterna. Först hamnade den i Kaunas där ca 600 judar mördades i Fort IX medan de kvarvarande ca 300 judarna skickades till Patarei i Tallinn där majoriteten slutligen mördades vid skogskyrkogården (Metsakalmistu) utanför Tallinn.

Deportationerna från Drancy ägde rum från två stationer. Mellan mars 1942 och juni 1943 från Gare du Bourget, ca 2,5 kilometer nordväst om Drancy, och mellan juli 1943 och augusti 1944 från Gare du Bobigny, ca 2 kilometer sydväst om Drancy. Fr.o.m. juli 1943 övertog nazisterna lägret och kommendant blev SS-Hauptsturmführer Alois Brunner. Sammanlagt deporterades ca 65 000 judar från Drancy till förintelselägren i Polen varav ca 63 000 mördades. Övriga ca 10 000 judar i Frankrike som arresterats av nazisterna deporterades till Auschwitz från läger i Compiégne, Pithiviers, Beaune-la-Rolande, Angers och Lyon.

Nuvarande status: Bevarat med museum (2016).

Läge: 48°55'07.49"N 02°27'14.87"E

Att ta sig dit: Pendeltåg till stationen Bobigny – Pablo Picasso.

Kommentar:

Polisbarackerna som judarna internerades i finns fortfarande kvar men är numera bostadshus.

Gestapos representant för referat IV B4 i Frankrike var SS-Hauptsturmführer Theodore Dannecker. Han träffade franska officiella tjänstemän och diskuterade judefrågan och framlade den tyska synen på judefrågan. Han begärde att de judar som bodde i Frankrike skulle interneras i speciella läger. Frankrike var inte intresserat av att samla in franska judar men man kom fram till en kompromiss där de förband sig att samarbeta med nazisterna i uppsamlingen av icke franska judar som bodde i Frankrike. Därför började franska poliser att samla upp icke franska judar samt andra av nazisterna oönskade människor och internera dem i Drancy. Drancy är ett bevis på att samarbete förekom oftare än vad vi tror mellan nazisterna och tidigare officiella tjänstemän och myndigheter i delar av de stater som nazisterna ockuperade.

Litteraturtips: Weisberg, Richard H: Vichy Law and the Holocaust in France (1998).