Dukla Pass


I nordöstra Slovakien och vid gränsen till sydöstra Polen ligger det ett område som kallas för Dukla passet. Mellan den 8 september och 28 oktober 1944 utkämpades ett pansarslag mellan tyska och sovjetiska styrkor. Ett Kursk i miniatyr om man så vill. Tidigare samma år hade den tjeckiska exilregeringen vädjad om sovjetisk hjälp för att understödja ett slovakiskt uppror. Den sovjetiska Röda armén såg detta som en möjlighet att en gång för alla driva ut tyskarna ur Slovakien. Från sovjetisk sida var planen att anfalla norrifrån genom Dukla passet och in i Slovakien mot Svidnik och Presov. Operationen beräknades ta fem dagar, men tyskarna hade byggt upp en stark försvarslinje i Karpaterna och var förberedda.

Sovjetiska och tyska stridsvagnar drabbade samman vid Dukla passet och territorium erövrades och förlorades om vartannat. Striderna böljade fram och tillbaka i ca en månad och den sovjetiska planen att anfalla söderut i riktning mot Svidnik fick överges. Först efter ca en månad kunde Röda armén etablera fäste i Slovakien. Striderna förflyttades också österut i syfte att anfalla tyskarna från flanken för att på så vis bryta igenom det tyska försvaret. Strax väster om byn Dobroslava utkämpades bl.a. ett pansarslag som påminde om ett Kursk i miniatyr och som fått namnet Dödens dal. Först den 28 oktober kunde sovjetiska (och tjeckiska) styrkor inta Svidnik. Den ursprungliga planen att nå fram till Presov misslyckades dock och det skulle dröja ytterligare ca fyra månader innan Presov befriades. Även om Röda armén misslyckades så fick slaget följden att tyskarna fördrevs från området kring Dukla passet.

Nuvarande status: Museum och monument (2019).

Läge: 49°24'52.04"N 21°41'58.49"E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Trots slagets storlek och omfattning har det fallit i glömska men har mycket att erbjuda för den som hittar dit. Slagfältet breder ut sig över ett större område och det finns flera bunkrar, monument och museum i olika former och allt präglas av klassisk sovjetisk stil som i sin vulgära utformning blir till något fascinerande. Det är ändå Tjeckoslovakien som står i fokus och känslan är att detta är deras motsvarighet till bl.a. Stalingrad, Normandie, El Alamein, Monte Cassino och Warszawaupproret. Den tjeckoslovakiska krigskyrkogården är påkostad och nationalismen tränger igenom det sovjetiska filtret. Den mest intressanta platsen är ändå Dödens dal där ett flertal sovjetiska T-34 placerats ut på slagfältet likt brickor i ett krigsspel. Något annat jag vill lyfta fram är den tyska krigskyrkogården i Hunkovce som är mycket välskött och snyggt utformad.

Litteraturtips: Poulsen, Niels Bo: Dödskampen: Kriget på östfronten 1941 – 1945 (2018).