Dunkirk
Den 10 maj 1940 anföll tyskarna Holland, Belgien och Luxemburg som snabbt besegrades av de överlägsna tyska styrkorna. Snart hade tyskarna passerat gränsen till Frankrike där den franska armén och den brittiska expeditionskåren stod för motståndet. Men vad dessa inte visste var att en annan tysk styrka söderut hade ryckt fram genom det svårgenomträngliga Ardennerna och hotade dem i ryggen. Hårt ansatta av en mer beslutsam och bättre koordinerad fiende fick över 300 000 fransmän och britter se sig avskurna och instängda i den franska hamnstaden Dunkirk. Här verkade det som att de gick mot sin undergång, men tyskarna gjorde av någon anledning halt utanför Dunkirk den 22 maj. Detta gav de allierade en möjlighet att evakuera de instängda trupperna sjövägen över engelska kanalen.
Evakueringen kallades för operation Dynamo och inleddes den 26 maj. Den genomfördes under kaotiska omständigheter och inte alltid med en klar och tydlig befälsordning. Evakueringen utsattes även för tyskt artilleri och flyganfall. Evakueringen pågick fram till den 4 juni och fram till dess hade ca 340 000, mestadels brittiska styrkor, evakuerats över engelska kanalen. De flesta från hamnen i Dunkirk men även från stränderna. Kvar i Dunkirk blev ca 40 000 franska soldater plus all utrustning som lämnats kvar.
Varför tyskarna gjorde halt utanför Dunkirk är som sagt inte fastställt. Vissa hävdar att det var det tyska flygvapnets chef, Hermann Göring, som övertalade Hitler att låta Luftwaffe förinta de instängda styrkorna. Luftwaffe kom dock inte igång med sitt anfall vilket tillät de västallierade att inleda en evakuering. Andra hävdar att de tyska pansar/markstyrkorna var i behov av återhämtning innan de kunde inleda sitt slutgiltiga anfall och att detta gjorde en evakuering möjlig. En tredje men inte trolig förklaring var att Hitler tillät evakueringen eftersom han ville visa en form av goodwill inför kommande fredsförhandlingar. Ytterligare en orsak kan vara att tyskarnas framryckning hade gått så snabbt att de föll för sin egen effektivitet och helt enkelt inte hann med sig själva.
Oavsett vad det nu må vara så utnyttjades evakueringen propagandamässigt fullt ut av britterna. Detta var en tid då motgångarna avlöste varandra och därför sökte britterna febrilt efter något som skulle kunna stärka moralen. Undret i Dunkirk, som det kom att kallas, framställdes som en heroisk insats och de evakuerade belönades med utmärkelser. Churchill var dock tydlig med att krig inte vinns genom evakueringar men förstod också värdet med att framställa den som en militär framgång trots att evakueringen föregåtts av ett militärt fiasko.
Nuvarande status: Bevarat med museum (2017).
Adress: Rue des Chantiers de France, 59140 Dunkerque.
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Tamelander, Michael: Slaget om Västeuropa (2002).
I ett fort vid hamnen som kallades för Bastion 32 upprättades ett improviserat högkvarter vid evakueringen och där finns det ett museum. Vid fort des Dunes vid Leffrinckoucke finns också ett museum som delvis berättar om evakueringen. Fortet fungerade som en samlingspunkt för soldater som skulle evakueras. Nedanför fortet vid stranden finns ett flertal bunkrar, men dessa byggdes av tyskarna som en del av atlantvallen efter att Dunkirk erövrats. Under den tyska ockupationen användes fortet som avrättningsplats. I september 1944 avrättades sex personer för inblandning i ett mordförsök på en tysk soldat.
I Dunkirk finns även en brittisk krigskyrkogård för ca 4500 soldater från den brittiska expeditionsstyrkan som tjänstgjorde i Frankrike 1939 – 1940. Vid Bray Dunes strax öster om Dunkirk finns vraken efter Devonia och Creasted Eagle som båda deltog i evakueringen. Vraken kan ses om tidvattnet är tillräckligt lågt. För den som eventuellt tror att Dunkirk och Dynamo ger samma upplevelse och känsla som exempelvis Normandie kommer troligtvis att bli besviken. Det innebär inte att det inte är värt ett besök, men om Normandie präglas mångt och mycket av invasionen så präglas inte Dunkirk av evakueringen.