Flossenburg

Flossenburg upprättades nära den tjeckiska gränsen 1938 på en höjd med branta lutningar. På våren och sommaren 1938 hade Hitler gjort anspråk på den delen av Tjeckoslovakien som kallades Sudeten. Hitler hotade t.o.m. med krig om inte Sudeten införlivades med Tyskland. Lägret var tilltänkt för dem som arresterades i samband med invasionen av Tjeckoslovakien. Münchenavtalet kom dock i vägen som förhindrade att kriget mot Tjeckoslovakien bröt ut 1938. I detta avtal tilldelades Tyskland Sudeten och politiska motståndare från detta område fängslades i Flossenburg. Före ockupationen av resterande Tjeckoslovakien i mars 1939 fängslades mestadels s.k. asociala och kriminella fångar i lägret. Efter krigsutbrottet fängslades främst människor från de östliga områdena. Fångarna tvingades arbeta i det närliggande stenbrottet eller i något av de ca 100 satellitläger som tillhörde Flossenburg. Ett speciellt läger inom lägret byggdes 1941 för sovjetiska krigsfångar varav de flesta mördades. Trots att lägret var ganska litet till både ytan och antalet fångar var fångarnas tillvaro inte bättre än i något annat läger. Av lägrets ca 96 000 fångar dog ca 30 000 av svält, arbete, misshandel eller av att de mördades. Flera av de ledande konspiratörerna i attentatet mot Hitler den 20 juli 1945 mördades i Flossenburg. När amerikanerna befriade lägret den 23 april 1945 hade SS evakuerat 15 000 fångar, gamla som unga, i en marsch mot Buchenwald och Dachau.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (1998).

Adress: Gedächtnisallee 5, 92696 Flossenburg.

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Tysklands historia är full av framstående kompositörer, författare, filosofer och statsmän men landet kommer alltid i första hand vara förknippat med Hitler. Detta gör att utomstående ser på tyskarna med misstänksamma ögon. Auschwitz och koncentrationslägren har blivit en symbol som utomstående identifierar Tyskland med. Landet gör vad det kan för att visa omvärlden och sig själva att de tar ansvar för sin historia genom museum, monument, minnesmärken och ekonomiska ersättningar till nazismens offer. Det råder nästan inflation och det är inte långt mellan minnesplatserna och de är svåra att undgå. På detta vis vill man varna, visa och lyfta fram en historisk epok som saknar historiskt motstycke. Men problemet är att alla museum, monument och minnesmärken har blivit en normalitet i det tyska samhället som folk mer eller mindre inte längre reflekterar över. Auschwitz och koncentrationslägren har med andra ord blivit en normalitet och inte något unikt i den tyska historien.

Litteraturtips:

Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).