Gonars
I en liten stad som heter Gonars, drygt en mil söder om Udine i nordöstra Italien, upprättade de italienska fascisterna ett krigsfångeläger som var tänkt för sovjetiska krigsfångar. Några sovjetiska krigsfångar anlände dock aldrig till lägret utan på våren 1942 blev lägret ett uppsamlingsläger för jugoslaver som fängslats i samband med razzior i och omkring Ljubljana. Vid den tidpunkten hade det område som Ljubljana ligger i ockuperats och införlivats i Italien. Precis som tyskarna eftersträvade även italienarna att kväva eventuella nationalistiska tendenser i de ockuperade områdena och använde i många fall drakoniska metoder för att kuva den jugoslaviska befolkningen. Byar brändes ner och potentiella fiender fängslade eller mördades, speciellt s.k. intellektuella eftersom dessa ansågs kunna organisera en underjordisk motståndsrörelse. Natten mellan den 22 och 23 februari 1942 spärrades Ljubljana av med taggtråd och italienarna arresterade majoriteten av alla män. Liknande razzior ägde rum även på andra håll.
Lägret bestod av tre sektioner som kallades för Alfa, Beta och Gamma och fångarna tvingades bo i både baracker och tält. Lägret var byggt för ca 3000 fångar men på sommaren 1942 satt där ca 6000 fångar (mestadels män) och spridningen av sjukdomar till följd av undernäring och undermålig mat bidrog till att fångar började dö. I augusti 1942 genomförde slovenska motståndsmän en flykt genom att gräva en tunnel från en barack hela vägen till utsidan av lägret. Efter denna flykt förflyttades resterande fångar till andra läger. Antagligen för att splittra kvarvarande motståndsgrupper. Men lägret kom snart att fyllas med nya fångar, den här gången med män, kvinnor och barn som arresterats vid razzior i Gorski kotar, en bergsregion strax nordöst om Rijeka, Kroatien.
På hösten 1942 anlände fångar till Gonars från ett läger på ön Rab strax utanför den kroatiska kusten. Dessa var i bedrövligt skick och under vintern 42/43 dog ca 500 fångar i Gonars till följd av svält och sjukdomar. Ca 70 av dessa var spädbarn vars liv börjat och slutat i ett läger. Som alla andra fascistiska läger upphörde Gonars att existera i samband med Italiens kapitulation i september 1943. De kvarvarande vakterna flydde och fångarna övergavs eller släpptes fria. Under de följande månaderna rev lokalbefolkningen lägret för att använda materialet för andra byggnader. Det enda som finns kvar av lägret idag är fundamenten efter en av barackerna.
Nuvarande status: Raserat med monument (2011).
Läge: 45° 54' 26.07" N 13° 14' 10.89" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Reale, Luigi: Mussolini’s Concentration Camps for Civilians: An Insight into the Nature of Fascist Racism (2011).
Gonars var alltigenom ett italienskt fascistiskt läger utan någon som helst tysk inblandning. Gonars var inte det enda lägret som fascisterna upprättade, det mest kända är antagligen det som låg på ön Rab utanför den kroatiska kusten. Hur många utav er har hört talas om det? De fascistiska lägren är betydligt mindre kända än sina nazistiska motsvarigheter men det innebär inte att de som satt och dog i lägren på något vis skulle ha lidit mindre än de som satt i de nazistiska. Men de systematiska avrättningarna och de extrema arbetsförhållandena som rådde i flera av de nazistiska lägren var betydligt mindre frekventa i de fascistiska. Men om Tyskland gjort upp med sin nazistiska historia så råder kanske det motsatta i Italien. Några rättegångar mot f.d. kommendanter och vakter har mer eller mindre varit obefintligt. Detta beror antagligen på att det funnits en ovilja från italiensk sida att åtala och ställa eventuellt skyldiga inför rätta. Mussolini och fascismen har alltjämt en legitimitet och trovärdighet i Italien som antagligen gör det problematiskt för landet att göra upp med sin fascistiska historia.