Holešovičkách

Himmlers ställföreträdare och tillika chefen för RSHA Reinhard Heydrich hade på hösten 1941 ersatt Konstantin von Neurath som Böhmen-Mährens riksprotektor och installerat sig i Prag. Syftet var att få fart på protektoratets krigsproduktion och stävja den tjeckiska nationella viljan. Heydrich ville förmå tjeckerna att känna sig mer som tyskar än tjecker och han använde sig av både piska och morot för att driva igenom detta. Det innebar att Heydrich införde vissa förmåner för arbetarna men även ett betydligt repressivare system än sin föregångare. Den tjeckiska exilarmén i London började i samarbete med det engelska SOE (Special Operation Executive) att planera ett attentat mot Heydrich. Operationen fick namnet Anthropoid och genomfördes av sju tjeckiska kommandosoldater. Dessa släpptes ner över Böhmen-Mähren med fallskärm under de sista dagarna av 1941. De kommande månaderna föregicks av planerande och rekognoserande för att kartlägga Heydrichs rutiner samt att upprätta radiosändare och kontakter med andra motståndsmän i Tjeckien. Två av kommandosoldaterna, Jan Kubis och Jozef Gabcik, hade uppdraget att utföra själva attentatet och deras huvudsakliga uppgift var att hitta en lämplig plats för attentatet. Heydrich reste oftast i en öppen bil mellan sitt hem i Panenské Brežany, knappt två mil norr om Prag, och sin arbetsplats i Prags slott. Heydrich trodde att han inte behövde frukta för sitt liv och säkerheten kring honom var därefter.  Han tillät till Himmlers förtret ingen större vaktstyrka vid hans hem och han envisades med att åka med suffletten nere och utan eskort. Detta var något som attentatsmännen noterat och de beslöt att utföra attentatet när Heydrich var på väg från sitt hem till arbetet. Platsen bestämdes till en skarp kurva vid vägen Holešovičkách där Heydrich bil tvingades att göra en kraftig inbromsning. Där var det sedan tänkt att de skulle skjuta ner Heydrich.

 

Den 27 maj 1942 ca klockan 10.00 lämnade Heydrich sitt hem för sista gången och en halvtimme senare närmade han sig kurvan. En tredje motståndsman, Josef Valcik, höll utkik och signalerade med en spegel till Jozef Gabcik när Heydrichs bil närmade sig kurvan. När chauffören bromsade in sprang Gabcik ut i vägen framför bilen med sitt automatvapen redo att öppna eld, men vapnet fungerade inte. Heydrichs bil stannade och Heydrich reste sig upp och försökte öppna eld med sin tjänstepistol. Då kastade den andre attentatsmannen, Jan Kubis, en handgranat som exploderade intill bilen och skadade Heydrich. Heydrichs chaufför tog upp jakten på Gabcik men skadades i en skottlossning. Heydrich själv försökte jaga ikapp Gabcik men föll snart ihop till följd av de skador som handgranaten åstadkommit. Heydrich fördes till ett närliggande sjukhus där han opererades. När Himmler fick kännedom om attentatet skickade han sin personlige läkare Dr. Karl Gebhardt till Prag för att behandla Heydrich. Ett tag verkade det som om Heydrich skulle överleva men han drabbades av blodförgiftning och dog den 4 juni. Heydrich kropp fördes först till slottet i Prag, sedan till Berlin den 6 juni där Heydrich fick en statsbegravning i det nya Rikskansliet. Därefter begravdes han på kyrkogården Invaliden i Berlin. Efter kriget förstördes graven och är numera omärkt. Heydrich var den ende höga nazistledare som mördades under kriget.

Nuvarande status: Monument och informationstavla.

Adress: V Holešovičkách 94/41, 182 00 Prag 8-Libeň.

Att ta sig dit: Spårvagn till hållplatsen Vychovatelna.

Kommentar:

Efter attentatet upprättade nazisterna ett minnesmonument med hedersvakt till Heydrich minne på platsen, av förklarliga skäl avlägsnades monumentet efter kriget. Sedermera byggdes även vägen om och den skarpa kurvan finns inte längre kvar. Något monument tillägnat operation Anthropoid upprättades inte förrän 2007. Anledningen till att det tog mer än sextio år att upprätta ett monument ligger i den politiska kontexten. Attentatet genomfördes inte av kommunister utan av tjecker som eftersträvade ett fritt Tjeckoslovakien. Att upprätta ett minne över dessa skulle kunna underblåsa nationalistiska känslor och detta ville de kommunistiska ledarna undvika. Att det sedan dröjde ytterligare fjorton år (Tjeckoslovakiens delning) innan monumentet kom till berodde på något så banalt som skamkänslor hos de tjeckiska myndigheterna. Man skämdes helt enkelt för att det inte hade upprättats något monument, vilket paradoxalt nog fick konsekvensen av att det dröjde ända fram 2007.

Litteraturtips:

Kristofersen, Knut: Heydrich – Förintelsens arkitekt (2009).