Kobierzyn

Sydväst om Krakow ligger mentalsjukhuset Babinski som vid krigsutbrottet 1939 hade ca 1000 patienter. När tyskarna intog Krakow utsågs två tyska representanter som omgående började praktisera eutanasi på de patienter som ansågs ”obotliga” i enlighet med den nazistiska rasideologin. I Kobierzyn mördades patienterna genom svält, och giftinjektioner. Judiska patienter deporterades bl.a. till något koncentrationsläger där de mördades. I maj 1942 beslutade nazisterna att avveckla sjukhuset och använda det för andra ändamål. Fram till dess hade ca 500 av patienterna mördats. Under förevändning att patienterna skulle skickas till ett sjukhus i Warszawa påbörjades den slutliga evakueringen av sjukhuset. I själva verket skickades 535 patienter med tåg till Auschwitz där de senare mördades i gaskammaren i bunker I, Birkenau. Ca 30 patienter var dock för sjuka för att själva kunna gå till lastbilarna och de mördades istället genom en giftinjektion.

Nuvarande status: Bevarat med monument (2009).

Adress: ul. Józefa Babińskiego 29, 30-393 Kraków.

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Den officiella eutanasin som ägde rum i Tyskland mellan 1939 och 1941 gav tydliga direktiv om vilka som skulle omfattas, i Polen däremot var det helt annorlunda. Den följde inte några officiella direktiv från någon central myndighet utan var mer godtycklig. Exakt hur många polska mentalsjukhus det bedrevs eutanasi på kan vara svårt att avgöra. Det kan vara svårt att jämställa de institutioner som fanns i Tyskland med de polska. De tyska påminde om de nazistiska förintelselägren, om än i betydligt mindre omfattning. Vid de polska mentalsjukhusen upprättades aldrig några gaskammare, däremot användes gasvagnar i mindre utsträckning. Men oftast mördades patienterna genom svält, giftinjektioner eller så sköts de och begravdes i massgravar. Antalet offer var också betydligt mindre i jämförelse med de tyska eutanasicentralerna. Allt mellan ca 500 till ett par tusen patienter per mentalsjukhus mördades. Eutanasin i Polen (och övriga Östeuropa) är väldokumenterad, problemet är bara att litteraturen till största delen är på polska (eller andra östeuropeiska språk) vilket gör att den enbart blir en tillgång för polskspråkiga forskare.

Litteraturtips:

Friedlander, Henry: The Origins of Nazi Genocide – From euthanasia to the final solution (1995).