Königsberg bunker

1255 grundade teutoniska riddare staden Königsberg vid Östersjökusten och det slott som staden kom att byggas runt blev en central plats för den tyska orden. 1701 grundades kungadömet Preussen och Fredrik den I kröntes till kung och staden blev residensstad för preussiska regenter. Stadens mest kände son är annars filosofen Immanuel Kant (1724 – 1804) som föddes, verkade och dog i staden (han ligger begravd vid katedralen på Kant island). När Otto von Bismarck 1871 enade hertig- och kungadömena under tysk flagg blev Preussen den största delstaten. Efter första världskriget skiljdes Ostpreussen från det övriga Tyskland genom den polska korridoren men var alltjämt en tysk delstat. Trots att Königsberg (och Ostpreussen) avfolkats till följd av arbetslöshet behöll staden sin position som en kulturell och historisk stad som tyskarna värnade om.

 

När andra världskriget bröt ut bodde det ca två miljoner tyskar i Ostpreussen (drygt 300 000 i Königsberg) och Königsberg hade fram till augusti 1944 ännu inte drabbats av krigets härjningar. Men natten mellan den 29 och 30 augusti genomförde brittiska och amerikanska bombplan en förödande räd som till största del förstörde staden. När den sovjetiska Röda armén på hösten 1944 ryckte in i Ostpreussen österifrån och närmade sig Königsberg flydde tusentals civila västerut. Men den i Ostpreussen högste politiske ledare (Gauleiter) var den hårdföre nazisten Erich Koch som väntade in i det längsta med att tillåta civilbefolkningen evakueras från Königsberg. Detta fick konsekvensen att tusentals inte hann fly undan Röda armén. Den enda evakueringsvägen var sjövägen via kuststaden Pillau (nuvarande Baltiysk) men även här utsattes evakueringsfartygen för sovjetisk beskjutning.

 

I januari 1945 hade Röda armén omringat och avskärmat staden och en belägring inleddes. Hitler utfärdade en order om att staden skulle förvandlas till en fästning och försvaras till sista man. Den slutliga attacken mot festung Königsberg inleddes den 6 april 1945. Det tyska försvaret leddes av general Otto Lasch som hade förlagt sin kommandocentral i en bunker med 21 små rum i centrala Königsberg. Själva försvaret hade förlagts i de tolv fortifikationer som omgav staden. Styrkeförhållandena var 1 mot 3 i sovjetisk favör och därtill även ett materiellt kraftigt övertag. Tyskarna bjöd på hårt motstånd men den sovjetiska numerären gjorde att det tyska försvaret sakta men säkert bröts ner. Tyskarna drabbades av brist på både ammunition och på förnödenheter vilket fick Otto Lasch att inse att något vidare motstånd inte längre var möjligt. Därför kapitulerade han på eget initiativ på kvällen den 9 april.

Nuvarande status: Bevarat med museum (2013).

Adress: Ulitsa Universitetskaya, Kaliningrad (På gården bakom universitetet).

Att ta sig dit: Buss.

Kommentar:

Bunkern är helt bevarad och det finns en del intressanta dioramor över slaget i ett flertal av de små rummen. För övrigt är museet väldigt litet och tyvärr är allting på ryska. Ett annat intressant museum och ett bra komplement till bunkern är det närliggande museet Kaliningrad Regional Museum of History and Art på ulitsa Klinicheskaya 21, där tillägnas en hel våning kriget och i synnerhet slaget om Königsberg. Tyvärr är detta museum i likhet med bunkern också på ryska.

 

Vid segrarnas (USA, Sovjetunionen och Storbritannien) konferens i Potsdam i juli/augusti 1945 beslöts det att Ostpreussen skulle delas mellan Polen och Sovjetunionen där Königsberg hamnade i den sovjetiska delen som en del utav administrationsområdet Kaliningrad oblast, en sovjetisk exklav (numera rysk) på ca 15 000 kvadratkilometer och som gränsar till Polen och Litauen. Ur ett sovjetiskt perspektiv var Königsberg förknippat med både preussisk och tysk militarism som under inga omständigheter fick återuppstå. En åtgärd var att evakuera ca 200 000 tyskar som fortfarande befann sig i Königsberg till Tyskland och ersätta dessa med ryssar. Staden kom 1946 även att byta namn till Kaliningrad till minne av den sovjetiske politbyråmedlemmen och Stalins nära vän Mikhail Kalinin som dog samma år. Staden kom heller inte att återbyggas efter gamla ritningar utan staden fick en prägel av klassisk sovjetisk arkitektur.

 

Det i särklass fulaste och största exemplet på detta är det ca femton våningar höga House of Soviets. Detta kolossala bygge började byggas i början på sextiotalet på platsen där Königsbergs slott tidigare legat. Tanken med huset var att där skulle Kaliningrads politiska administration förläggas, men bygget kom omgående att präglas av problem och projektet lades ner i mitten på åttiotalet utan att någonsin ha använts för sitt syfte. Sedan dess har det stått övergivet, omgivet av staket och vaktas av en säkerhetsvakt med ilskna hundar. Pga. husets centrala läge har det blivit en symbol för Kaliningrad som lokalbefolkningen är föga stolt över. Detta är lätt att förstå och därför kallas huset i folkmun för Monstret, men samtidigt finns det något fascinerande med det. Monstret är också en symbol för en regim som i likhet med andra diktaturer försökte framhäva sin egen storhet och fullkomlighet genom att uttrycka sig i storslagna byggnader, men som efter kommunismens fall snarare blivit en symbol för en regims misslyckade. För den som är intresserad av hur det ser ut inomhus finns det möjligheter att muta vakten och jag kan lova att det är intressant att ta trapporna upp till toppen. Därifrån erbjuds en magnifik utsikt över staden.

Litteraturtips:

Kershaw, Ian: Slutet: Hitlers Tyskland 1944 – 1945 (2012).