Luxemburg – Hollerich
Tyskland anföll Luxemburg samtidigt som Belgien, Holland och Frankrike anfölls i maj 1940. Till skillnad från övriga länder kunde Luxemburg inte bjuda något som helst motstånd och ockuperades omgående. Mellan maj och augusti 1942 stod Luxemburg under en militär ockupationsadministration. Men när landet i augusti 1942 införlivades i det tyska riket (Moselland) ställdes det under en civil administration med Gustav Simon som Gauleiter (högste politiske ledare). Införlivandet innebar att invånarna mot sin vilja blev tyska medborgare och därmed skyldiga till antingen militärtjänstgöring eller arbetstjänst. Denna påtvingade skyldighet möttes av ett stort motstånd som mynnade ut i protester och en generalstrejk. Då inte denna rekrytering skedde frivilligt tvingades tyskarna att använda våld. Deportationerna avgick från stationen Hollerich i södra Luxemburg och sammanlagt deporterades ca 12 000 österut till främst Tyskland. Majoriteten av dessa enrollerades för arbetstjänst. Även judar deporterades från Hollerich, men de deportationerna präglades av en säkerhetsprocess som innebar att de fick kliva på tågen en bit från stationen.
Nuvarande status: Bevarat med museum (2012).
Adress: 3 A rue de la Déportation, 1415 Luxemburg.
Att ta sig dit: Buss.
Litteraturtips: Ulrich, Herbert: Hitler’s Foreign Workers: Enforced labor in Germany under the Third reich (2006).
Då Luxemburg inte förknippas med några kända militära slag eller andra kända händelser samt en i jämförelse liten judisk befolkning som drabbades av Förintelsen gör att det kollektiva minnet av Luxemburg under andra världskriget blir begränsat. Men även om den tyska Ardenneroffensiven delvis utkämpades i Luxemburg så är offensiven/slaget mer känt för händelserna i Belgien.