Prokhorovka (Kursk)


I början på 1943 led tyskarna ett svidande nederlag vid Stalingrad som på många vis har fått symbolisera vändpunkten i andra världskriget. Nederlaget innebar inte att tyskarna tappat den militära initiativförmågan men de hade kanske fr.o.m. då inte längre möjligheten att välja plats och tidpunkt i samma utsträckning som tidigare. Ryssarna däremot hade fått vittring och avancerade västerut och i februari 1943 hade staden Charkov återerövrats. Men den sovjetiska Röda armén var långt ifrån färdigorganiserad, den avancerade i otakt med sig själv och försörjningslinjerna var uttänjda. Tyskarna var tillräckligt skickliga att utnyttja detta och i mars 1943 hade den tyske fältmarskalken von Manstein återerövrat Charkov.

I samband med Mansteins motoffensiv mot Charkov hade det bildats en stor utbuktning i de sovjetiska linjerna i och omkring staden Kursk. Hitler ansåg att det fanns en möjlighet att krossa de sovjetiska armégrupperna Centralfronten och Voronesjfronten som försvarade utbuktningen. För att samla ihop största möjliga militära styrka så valde Hitler att invänta anfallet till ett senare tillfälle. Detta för att han ville invänta ett stort antal stridsvagnar av modellen Tiger och Panther. Nackdelen med denna väntan var att Röda armén fick kännedom om den kommande offensiven och gav dem möjlighet till återhämtning efter vinterns/vårens strider samt att de kunde förbereda en försvarslinje. När Hitler informerade sina generaler om den kommande offensiven var de inte alls entusiastiska. I synnerhet att den planerades till juli 1943 vilket skulle ge Röda armén gott om tid till förberedelse.

Det tyska anfallet mot de sovjetiska pansarstyrkorna runt Kursk fick namnet operation Citadell och inleddes med full styrka den 5 juli 1943. Syftet var att genom en kniptångsmanöver knäcka försvarslinjen. Tyskarna anföll både från norr och söder om utbuktningen och kunde trevande avancera framåt de inledande dagarna. Våldsamma och bittra stridsvagnsstrider utkämpades och även om tyskarna slog ut fler sovjetiska stridsvagnar än vad de själva förlorade så kunde Röda armén ersätta dessa i betydligt större omfattning än vad tyskarna kunde ersätta sina förluster. Tyskarna fick därför inte till något avgörande och slaget böljade mer eller mindre fram och tillbaka.

Men den 11 juli 1943 hade den tyska 2. SS pansarkåren med de beryktade divisionerna Leibstandarte Adolf Hitler, Das Reich och Totenkopf avancerat fram till järnvägsknuten Prokhorovka ca fem mil norr om Belgorod. Tyskarna hade som ambition att därifrån försöka bryta igenom de sovjetiska linjerna för att därigenom få till ett avgörande. Men Röda armén var förberett och den 12 juli drabbades ca 1000 stridsvagnar samman vid Prokhorovka som under 36 timmar utkämpade den ena striden efter den andra. Detta slag är tidernas största pansarslag och trots att tyskarna slog ut fler sovjetiska stridsvagnar än vad de själva förlorade så gav Hitler order om reträtt.

Den 10 juli hade brittiska och amerikanska styrkor landstigit på Sicilien och Hitler drog (korrekt) slutsatsen att en landstigning av det italienska fastlandet var att vänta. Hitler gjorde bedömningen att konsekvenserna av de kommande händelserna i Italien var betydligt allvarligare än händelserna kring Kursk och valde därför att prioritera den italienska fronten. De tyska styrkorna påbörjade därför fördröjningsstrider och sakta men säkert drog de sig tillbaka till ursprungsställningarna som de hade den 5 juli när anfallet inleddes. De tyska generalernas farhågor kom därmed att besannas att värdefullt manskap och värdefull utrustning gått förlorat till ingen nytta.

Även om den allierade landstigningen på Sicilien inte ägt rum är det knappast troligt att tyskarna i ett längre perspektiv uppnått de mål de hade med Citadell. Röda armén hade förmåga att ersätta manskap och förlorat material i betydligt större utsträckning än vad tyskarna förmådde och detta hade i längden blivit utslagsgivande.

Nuvarande status: Museum/monument (2018).

Läge: 51° 02' 34.83" N 36° 44' 59.51" E (prokhorovka museum).

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Slaget om Kursk sträcker sig över ett stort geografiskt område och det finns både monument, museum, bunkrar och annat med direkta eller indirekta kopplingar till slaget. För den som är intresserad av att ta sig an hela slaget så behöver man nog avsätta flera dagar. Logistiken gör nog också att om man inte är bekväm med det ryska språket att man behöver både chaufför och tolk. Men för den som nöjer sig med att avsätta en dag eller två så är Belgorod en bra utgångspunkt. Enklast är att hyra en taxi, kostar ca en femhundring för en halv dag, men tänk på att vara förberedd med både kartor och adresser på vad du vill se eftersom taxichaufförerna endast pratar ryska och inte nödvändigtvis känner till det du vill se.

I centrala Belgorod finns det ett stort diorama museum som skildrar slaget. Det ska mig veterligen vara världens största diorama museum och bör inte missas om man är i krokarna. Utanför museet finns det en park med diverse monument och militärfordon. Nås enklast till fots.

Strax utanför Prokhorovka där själva pansarslaget ägde rum finns en imponerande och välskött minnespark med diverse sovjetiska militärfordon, kanoner och statyer prydligt uppställda. Parkens centrala mittpunkt är ändå det gigantiska klocktorn som reser sig majestätiskt över platsen och som syns på flera kilometers håll. Ca tre mil sydväst om Prokhorovka vid Yakovlevo finns ytterligare en minnespark, om än inte lika imponerande men väl så intressant med museum, monument och rekonstruerade skyttegravar.

Två kilometer norr om Prokhorovka finns en bevarad sovjetisk kommandobunker. Den är förvisso låst men utsidan kan besökas. I själva Prokhorovka finns ett modernt, luftkonditionerat och intressant museum som förvånande nog även är på engelska. Positivt är att det är mycket visuella intryck med återskapande miljöer och modeller som gör museet levande. På baksidan av museet har man samlat ihop krigsmaterial som hittats på slagfältet samt återskapat några skyttegravar.

Intill museet finns även ett teknikmuseum med inriktning på stridsvagnar och där finns en imponerande detaljrik modell över en fabrik som tillverkade stridsvagnen T 34. Ca fem kilometer norr om Yakovlevo (ca tre mil väster om Prokhorovka) finns ytterligare en minnespark, inkl ett litet museum. Väl värt ett besök eftersom det ligger på vägen mellan Belgorod och Prokhorovka.

Museet och minnesparken i Prokhorovka upprättades efter Sovjetunionens fall och har inte den svulstighet som monumenten under kommunisttiden ofta präglades utav. En svulstighet som ändå har något groteskt vackert över sig och som får den enskilde individen att känna sig underkastad den regim som uppfört dem.

Prokhorovka må kanske inte vara Stalingrad eller Normandie men för den historiskt intresserade så är det en signifikant plats som är väl värd att besöka. Den finns där inom logistiskt och ekonomiskt räckhåll för den som anstränger sig lite extra, det är platsen definitivt värd. Sammantaget gör Belgorod och Prokhorovka ett positivt intryck och för den som vill gå än mer på djupet och som vet vad man ska leta efter och vart man ska leta så finns det fortfarande spår kvar i naturen att upptäcka.

Litteraturtips: Frankson, Anders och Zetterling, Niklas: Slaget om Kursk: Historiens största pansarslag (2002).