Przemysl getto

Przemysl ligger i sydöstra Polen ca tjugo kilometer från gränsen till Ukraina. Staden delas av floden San som också kom att bli gränsen mellan Tyskland och Sovjetunionen i enlighet med det inofficiella tilläggsprotokollet i Molotov-Ribbentroppakten. Den del av Przemysl som låg på Tysklands sida kallades för Deutsch – Przemysl och blev en samlingspunkt för folktyskar som förflyttades från sina hem i det av Sovjetunionen ockuperade Polen. Dessa folktyskar skulle sedermera bosätta sig i nya områden som kontrollerades av Tyskland. Direkt efter ockupationen infördes antijudiska lagar och slumpmässiga gripanden av judar som tvingades till slavarbete i tyska fabriker. Ett judiskt råd inrättades på våren 1940 och det unika med detta råd var att det troligtvis var det enda judiska rådet som hade en kvinna som ledare, Anna Feingold. Vad som hände med henne har aldrig fastställts men troligtvis dog hon under någon av de första massdeportationerna 1942. När Tyskland anföll Sovjetunionen hamnade hela Przemysl under tysk kontroll och Galizien (ett historiskt område) införlivades i Generalguvernementet. Därmed drogs snaran åt för de ca 17 000 judar som bodde i Przemysl. I juli och augusti 1941 beordrades judarna att lämna sina hem och bosätta sig i ett judiskt kvarter (ej getto). Fr.o.m. våren 1942 började nazisterna genomföra utrensningar i det judiska kvarteret och judar från närliggande samhällen deporterades till Przemysl.

 

På sommaren 1942 isolerades kvarteret och ett getto inrättades med ca 23 000 judar. De judar som arbetade inom tyska fabriker fick speciella stämplar i sina identifikationspapper som tillät dem att röra sig mellan gettot och sin arbetsplats. I slutet på juli och början på augusti genomförde nazisterna flera större aktioner. I samband med dessa skickades den första transporten av judar (ca 6500) till Belzec för att mördas. Andra invånare i gettot transporterades till närliggande skogsområden där de skjuts. Anledningen till att inte alla skickades till Belzec berodde helt enkelt på att Belzec inte hade den kapacitet som krävdes för att mörda de judar som omfattades av aktionerna. I november 1942 började nazisterna genomföra en andra aktion, men då hade judarna byggt gömställen eftersom rykten spridits till gettot om vad som hände med de som deporterats. Bara ca 3500 av 8000 som var ämnade för deportation anmälde sig vid uppsamlingsplatsen. Efter den andra aktionen delades gettot in i två delar, getto A och getto B. Getto A var för judar med arbetstillstånd medan getto B var för övriga. Getto A blev sedermera ett arbetsläger. Nazisterna började avveckla getto B i september 1943 och ca 3500 judar skickades till Auschwitz. Drygt 1500 judar gömde sig i gettot men gav upp efter att de fått ett löfte om att skickas till arbetsläger. Av detta löfte blev det ingenting och de mördades istället på gården bakom det judiska rådets kontor. Arbetslägret (getto A) avvecklades också under hösten 1943. Tyskarna fortsatte fram till våren 1944 med utrensningar av det f.d. gettot eftersom det fortfarande fanns judar som gömde sig. Ca 300 av de judar som bodde i Przemysl i juni 1941 överlevde kriget.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med monument.

Läge: 49°47'07.93"N 22°46'38.50"E.

Att ta sig dit: Promenad från centrala Przemysl.

Kommentar:

Gamla hus från gettots tid finns alltjämt kvar bland hus upprättade efter kriget. Det finns även bunkrar från Molotovlinjen i Przemysl.

Litteraturtips:

Arad, Yitzhak: Holocaust in the Soviet union (2009).