Sevastopol

Slaget om Krim halvön började redan i september 1941 när generalmajor Erich von Mansteins arméer ryckte in på halvön och inledningsvis skördade stora militära framgångar. Men i slutet på november när de tyska styrkorna nådde fram till hamnstaden Sevastopols omgivningar stoppades de av sovjetiska styrkor och fick dra sig tillbaka för omgruppering. Röda armén fick också förstärkningar via havet och startade ett kraftigt motanfall i december 1941. Ett anfall som tyskarna med nöd och näppe lyckades slå tillbaka i januari 1942. Därefter inledde tyskarna en belägring av staden och bombade den intensivt för att tvinga Röda armén till kapitulation. Men Röda armén höll ut fram till juli 1942 då de sista sovjetiska trupperna kapitulerade. Tyskarnas seger blev dyrköpt i både manskap, material men framförallt i tid. Röda arméns hårdnackade motstånd innebar att Mansteins trupper inte kunde delta i andra militära operationer på östfronten mot bl.a. Kaukasus och Stalingrad.

 

Efter Stalingrad övertog Röda armén det militära initiativet på östfronten och den här gången var det tyskarna som febrilt var tvungna att försvara sig mot Röda armén. I början på april 1944 började Röda armén återerövringen av Krim halvön. Hitler lät sig motvilligt gå med på en omgruppering av de tyska styrkorna till Sevastopol där tyskarna upprättade försvarsanläggningar på Sapun Hill. Hitler beordrade att Sevastopol skulle försvaras till sista man och hårda strider utkämpades vid Sapun Hill som föll den 7 maj 1944. Hitler överraskade än en gång och tillät resterande tyska trupper att evakueras via havet till det rumänska fastlandet. Den 12 maj förintades de sista resterna av den tyska 17:e armén i Sevastopol. Sevastopol utnämndes senare till en sovjetisk hjältestad.

Nuvarande status: Museum (2007).

Läge: 44°33'10.8"N 33°34'59.4"E.

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

I Sevastopols omgivningar finns det flera sovjetiska krigskyrkogårdar. Flera av de som ligger begravda hade deltagit i striderna på Krim och därför begärt att få bli begravda på Krim. Normalt sett var det inte möjligt att få bli begravd på annan ort än sin hemort. Men undantag gjordes för soldater som ville bli begravda på annan ort under förutsättning att de kämpat i kriget mot Tyskland på just den orten. Däremot finns det inga tyska krigskyrkogårdar på samma vis som det gör i Västeuropa. Någon försoning mellan tyska och sovjetiska soldater ligger fortfarande långt fram i tiden. I Västeuropa däremot kan veteraner från båda sidor träffas utan att det skapar några fientliga känslor. Den tyska krigskyrkogården som finns på vägen mellan Sevastopol och Jalta är finansierad av tyskarna själva. Det finns ingen skylt vid vägen som visar vart den ligger.

Litteraturtips:

Zetterling, Niklas: Hitler mot Stalin: kampen på östfronten 1941-45 (2009).