Skaugum

När tyskarna invaderade Norge i april 1940 försökte ledaren för Nasjonal Samling och tillika nazisympatisören, Vidkun Quisling, att bilda en regering stark nog att ta över ledningen i Norge. Men Quisling hade inte det stöd som krävdes så därför utnämnde Hitler i slutet på april 1940 Josef Terboven till rikskommissarie för det ockuperade Norge. Terboven vidtog omgående åtgärder som stärkte tyskarnas kontroll över Norge och Quisling fick nöja sig med en betydelselös post som ministerpresident.

 

Terboven hade tjänstgjort i första världskriget och studerade juridik och statsvetenskap efter kriget. Han kom i kontakt med nationalistiska politiska grupperingar och hamnade till slut i nazistpartiet. 1928 utnämnde Hitler Terboven till Gauleiter (högste politiska ledare) i distriktet Essen. 1935 blev han utsedd till president i Rhenprovinsen och kom att göra sig ett namn som en fruktad och brutal ledare, egenskaper som gjorde att Hitler såg honom som lämplig att kuva de oregerliga norrmännen. Även om det var Quisling och hans kabinett som officiellt hade makten i Norge var det Terboven som hade den reella makten. Endast armén stod utanför hans kontroll.

 

Som rikskommissarie bar Terboven det yttersta ansvaret för de brott mot civila som tyskarna gjorde sig skyldiga till i Norge. Under Terbovens tid som rikskommissarie fungerade Skaugum gård i Asker, strax söder om Oslo, som hans privatbostad. Hans tjänstebostad var parlamentet i Oslo. Terboven var fullt medveten om sina gärningar och att han riskerade dödsstraff efter kriget. För att undvika rättvisan sprängde han sig i sin bunker på Skaugum den 8 maj 1940. Han hade sällskap i bunkern av den högste SS ledaren i Norge, Wilhelm Rediess, som innan Terboven sprängde sig hade skjutit sig i huvudet.

Nuvarande status: Bevarat (2017).

Läge: 59° 51'14 N, 10° 26'35 E.

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Skaugum är (2017) hem för den norska kronprinsen Haakon och hans hustru Mette-Marit och därmed stängt för besökare. För att hålla obehöriga borta från gården omges den av högt staket och vaktas dygnet runt av Hans Majestäts kungliga garde. Som besökare kan man endast promenera på utsidan av gården men pga. buskar och träd är det svårt att få en skymt av huset och vakterna tycker inte om att man fotograferar. Men det går att hitta vissa lägen, om än inte optimala, där huset visar sig och utom synhåll från vakterna. Gällande bunkern som Terboven begick självmord i känner jag inte till om den fortfarande existerar eller i vilket skick den eventuellt är i.

Litteraturtips:

Nøkle, Berit: Josef Terboven: Hitlers mann i Norge (1992).