Skede


Vid den lettiska östkusten ligger staden Liepaja som under den tyska ockupationen mellan 1941 och 1944 hette Libau. När Tyskland anföll Sovjetunionen i juni 1941 bodde det ca 7400 judar i Liepaja och staden ockuperades av tyskarna den 29 juni. I början på juli införde den tyska ockupationsmakten antijudiska förordningar som innebar att stadens judar skulle bära en gul davidsstjärna som identifikationsmärke samt att flera judar tvingades till tvångsarbete. Samma månad mördades ca 1000 judar vid två separata aktioner vid en plats som heter Skede vid Östersjökusten norr om staden. Judarna mördades av förband inom Einsatzgruppe A och lettiska nationalister som frivilligt anmält sig för att assistera och delta i morden. I november 1941 rapporterade den tyska ockupationsmakten att det knappt fanns 4000 judar kvar i staden.

Den 14 december 1941 genomfördes en stor uppsamlingsaktion där de judar som inte hade speciella arbetstillstånd fördes till Skede. Mellan den 15 och 17 december mördades ca 3000 judar vid färdiggrävda gravar på stranden. Ytterligare två mindre aktioner genomfördes i februari och april 1942. Förutom judar mördades även ca 1000 sovjetiska krigsfångar på platsen. I juli 1942 fanns det ca 850 judar kvar i Libau. Dessa var judar som ansågs vara viktiga för den tyska krigsindustrin och de fick bosätta sig i ett getto i staden. I oktober 1943 avvecklades gettot och de kvarvarande judarna skickades till koncentrationslägret Kaiserwald i Riga. När den sovjetiska Röda armén befriade (återockuperade) Liepaja fanns det knappt 30 judar kvar i staden.

Nuvarande status: Monument (2009).

Läge: 56°35'58.8" N 21°01'17.6" E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

I maj 1945 hittades ett antal fotografier av avrättningarna från december 1941. Fotografierna är en unik dokumentation i den bemärkelsen att den fotograferades officiellt. Fotografen följer en grupp människor från att de klär av sig, springer fram till en massgrav, står uppställda vid massgraven samt när de ligger nere i massgraven efter att ha blivit mördade. Det finns även filmsekvenser från avrättningarna. Det är svårt att avgöra varför nazisterna dokumenterade de här morden eftersom det egentligen var strikt förbjudet att göra någon som helst foto eller filmdokumentation av avrättningarna. De här bilderna är inte de enda som finns av Einsatzgruppens aktioner men de verkar vara de enda som sanktionerats av nazisterna själva. Andra bilder har trots förbud tagits öppet eller i smyg av nyfikna åskådare.

Litteraturtips: Arad, Yitzhak: Holocaust in the Soviet union (2009).