Skillingmark

Strax efter att tyskarna invaderat Norge i april 1940 började den norska motståndsrörelsen söka kontakter med svenskar som bodde intill den norska gränsen. Från norsk sida sökte man efter en stuga eller en gård där flyktingar och motståndsmän kunde stanna för att få mat och återhämta sig efter att passerat gränsen. I trakterna av Skillingmark i västra Värmland låg det en avlägsen gård som heter Mörkerud. Gården ägdes av syskonparet Ola och Lina Olsson och blev under kriget en viktig kurirlänk mellan den norska motståndsrörelsen (Milorg) och dess kontakter i Sverige.

 

I stugans övervåning kunde både flyktingar och motståndsmän övernatta innan de fortsatte sin färd, ibland vidare i Sverige och ibland tillbaka över gränsen till Norge. Förutom motståndsmän och flyktingar fördes också underrättelser, pengar och utrustning i båda riktningar, främst till eller från den norska legationen i Stockholm. Ola agerade själv många gånger kurir för hämtning och lämning av ”kurirpost”. På sommaren 1941 passerade den sovjetiska ambassadören i Sverige Aleksandra Kollontaj Mörkerud som i all hast blivit tvungen att lämna Norge i samband med att Tyskland invaderat Sovjetunionen. Fr.o.m. hösten 1943 kom Mörkerud att även hysa medlemmar ur den norska agentgruppen Hector. 

 

I december 1944 var tyskar, svenska myndigheter, lokala landsfiskaler och fjärdingsmän gården på spåren, en del tyskvänliga, andra inte. Att bedriva kurirverksamhet var inte alltid förenat med svenska lagstiftning och det hände att norska medborgare dömdes för spioneri mot främmande makt (underförstått Nazityskland). Hastigt var man då tvungen att flytta verksamheten från gården och flytta den till en ravin som kallades för Nissedråga, endast ca 300 meter från den norska gränsen. Här bodde de i ouppvärmda tält och under primitiva förhållanden.

 

Nissedråga låg än mer avskilt än Mörkerud och platsen kunde bara hittas med lokal kännedom. Rädslan för angiveri var alltid närvarande och skidspåren skapade en oro att de skulle upptäckas. Platsen kom dock aldrig att upptäckas och agentverksamheten kunde fortsätta oupptäckt fram till krigsslutet i maj 1945. Ca 500 meter från Nissedråga ligger ett torp som heter Långebäck som också blev en anhalt för personer som korsat gränsen. Bland annat övernattade den tyske desertören Willi Jutzi i torpet tillsammans med sin käresta under 1941.

Nuvarande status: Bevarad med informationstavla (2020).

Läge: 59° 50' 44.89" N 11° 51' 45.72" E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Nissedråga ligger längs en flyktingled som börjar inne i Norge och är en av de flyktingleder som användes under kriget. Ravinen ligger ca 300 – 400 meter från grusvägen och är lätt att hitta om man följer leden. Det finns en liten informationstavla på platsen och faktiskt ligger det lite rostiga konserver kvar vid ravinen som en påminnelse om de händelser som ägde rum för lite mer än 75 år sedan. Mörkerud finns också kvar men ligger inom privat mark och torpet Långebäck är återuppbyggt.

Litteraturtips:

Överby, Anders: Krigstid i gränsbygd (1996).