Wehrwolf


I december 1941 började bygget av FHQ Wehrwolf (ibland förekommer stavningen Werwolf), ca en mil norr om Vinnitsa, Ukraina. När det stod klart i juli 1942 bestod det utav 20 baracker, tre bunkrar och ett antal underjordiska tunnlar. Hela området avskärmades av en väl skyddad säkerhetszon. I barackerna upprättades mässhall, tehus, frisörsalong, bastu, bio, gästrum och militära konferensrum. Det byggdes t.o.m. en liten swimmingpool för Hitler, som dock aldrig kom till användning. Wehrwolf var tillsammans med Wolfsschanze de två FHQ på östfronten som Hitler använde under kriget. Men Wehrwolf var betydligt mindre än Wolfsschanze och Hitler tillbringade i jämförelse med Wolfsschanze betydligt mindre tid i Wehrwolf.

I samband med den tyska offensiven mot Kaukasus på sommaren 1942 ville Hitler befinna sig närmare fronten. Han anlände till Wehrwolf den 16 juli 1942 och återvände till Wolfsschanze den 30 oktober 1942. Under denna vistelse drabbades Hitler av en svår influensa och hade en feber på ca 40 grader. Han återkom en andra gång mellan den 19 februari och 13 mars 1943 och en sista gång mellan den 27 augusti och 15 september 1943. I december 1943 började tyskarna att förstöra Wehrwolf och när den sovjetiska Röda armén kom dit i mars 1944 var platsen mer eller mindre förstörd.

Nuvarande status: Raserat med museum (2019).

Läge: 49° 18' 30 N 28° 29' 36 E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

När jag besökte Wehrwolf på våren 2007 var det inget museum utan mer ett strövområde med ingen som helst information om platsen. Sedan 2011 är platsen ett museum, Historical Memorial Complex to the Victims of the Nazi Regime. Jag gissar att det var en förutsättning för att få pengar till museet att det omfattade mer än bara Wehrwolf. Museet har en lokal utgångspunkt och ger en historisk överblick av regionen kring Vinnitsa under den tyska ockupationen mellan 1941 och 1944.

Runt området finns informationstavlor (engelsk text) som inte bara informerar vilket syfte just den ruinen/bunkern hade utan även annat kopplat till ockupationen. Ruinerna och informationstavlorna binds samman av stigar som gör området lättorienterat. Det är en lagom slinga och vid museet finns en detaljerad och intressant modell över Wehrwolf som det är lätt att bli stående vid. Till skillnad från Wolfsschanze i Polen finns inga bunkrar som det går att gå in i. Å andra sidan är inte Wehrwolf någon turistattraktion i samma bemärkelse som Wolfsschanze där platsens historiska signifikans fått ge vika för kommersialismens krafter. I Wehrwolf upplever jag därför att det finns plats för utbildning på ett sätt som det inte gör i Wolfsschanze.

Litteraturtips: Seidler, Franz W. & Zeigert, Dieter: Hitler’s secret headquarters (2004).