Berlin – Bernauer Strasse

Berlinmuren började byggas 1961 som en konsekvens av att östtyska medborgare obehindrat flyttade till Västberlin. Fram till murens fall i oktober 1989 genomgick den flera förändringar. Den östtyska gränsen runt Västberlin sträckte sig drygt 15 mil och när den sista förändringen genomfördes var själva muren fyra meter hög, drygt 10 mil lång och var det sista hindret mot Västberlin. Det var den muren som syntes från västsidan, men bakom den på östsidan fanns det ytterligare flera hinder. Först fanns det drygt 10 mil fordonshinder, sedan en drygt 12 mil patrulleringsgata för östtyska vakter, strålkastare, 302 vakttorn, knappt 1 mil stridsvagnshinder, knappt 13 mil larmstaket och slutligen en mindre mur eller staket som vette mot Östberlin. Det var absolut förbjudet att vistas mellan muren mot väst och staketet mot öst.

Trots muren genomfördes det flera lyckade flyktförsök vid bl.a. Bernauer Strasse. Dessa genomfördes från de bostadshus som låg på östsidan och som hade fönster mot västsidan. Folk hoppade eller firade sig helt enkelt ner till friheten på Bernauer Strasse. Detta ogillades skarpt av den östtyska regeringen som först murade igen fönstren och evakuerade de boende och slutligen revs husen för att förhindra vidare flyktförsök. Minst tio personer dog under flyktförsök vid Bernauer Strasse och för dessa har det upprättats ett minnesmonument. Sammanlagt dog ca 80 personer när de försökte fly från olika delar av Östberlin till Västberlin men det genomfördes också mer än 5000 lyckade flykter. Så sent som i januari 1989 sade den östtyske ledaren Erich Honecker ”att muren kommer att bestå i 50 eller 100 år, så länge orsakerna till dess uppkomst finns kvar”.