Berlin – Hamburger Strasse


1828 byggdes ett äldreboende för judar i Berlin på Grosse Hamburger Strasse. Under 1942 övertog Gestapo äldreboendet och en intilliggande judisk pojkskola och inrättade ett s.k. uppsamlingsläger (Sammellager) för judar i Berlin som skulle deporteras till något getto, läger eller förintelseläger i Östeuropa. Ett annat uppsamlingsläger låg på Rosenstrasse ca 300 meter från Hamburger Strasse. Judar som skulle deporteras till Östeuropa hämtades vid razzior från sina hem eller arbeten och fördes till bl.a. Hamburger Strasse eller Rosenstrasse. Där fick de sitta fängslade en eller flera dagar innan de fördes till någon av Berlins tre tågstationer (Grünewald Bahnhof, Anhalter Bahnhof eller Güterbahn Moabit) för vidare transport österut. Mellan 50 000 – 55 000 judar från Berlin deporterades till Östeuropa. Äldreboendet förstördes under ett bombanfall 1943.

Nuvarande status: Raserat med monument (2010).

Adress: Grosse Hamburger Strasse, 10115 Berlin.

Att ta sig dit: Pendeltåg till stationen Hackescher markt.

Kommentar:

Bakom äldreboendet fanns det en judisk begravningsplats som nazisterna förstörde under 1943 för att kunna bygga ett skyddsrum. I april 1945 begravdes ca 3000 civila och soldater i en massgrav. Efter kriget renoverades kyrkogården och det finns flera monument tillägnat begravda judar och ett monument tillägnat offren i massgraven.

Efter krigsslutet flyttades även andra kroppar till begravningsplatsen och begravdes. En av dessa kroppar sägs vara chefen för Gestapo Heinrich Müller vars öde fortfarande 2020 är oklart. En sannolik teori är att han dog i Berlin i slutet på kriget men att kroppen inte hittats. Vissa uppgifter gör gällande att han först begravdes i en provisorisk grav vid en av Berlins dåvarande flygplatser. På en kropp med en generals uniform hittades dokument som skulle styrka att det rörde sig om Heinrich Müller. Kroppen (med andra) flyttades senare under 1945 till en ny massgrav på den judiska begravningsplatsen i centrala Berlin. När dessa uppgifter flera årtionden senare uppdagades väckte det starka reaktioner att chefen för Gestapo skulle ligga begravd på en judisk begravningsplats. Men enligt judisk tradition får inte gravar öppnas hur som helst, oavsett vem som ligger där. Det är långt ifrån fastställt (och kanske inte troligt) att det är Müllers kvarlevor i graven och vi lär troligtvis heller aldrig få reda på det.

Litteraturtips: Gilbert, Martin: The Holocaust: A History of the Jews of Europe During the Second World War (1987).