Heiligenbeil


I september 1944 upprättades på order av Stutthofs kommendant SS-Sturmbannführer Werner Hoppe fem stycken satellitläger i västra Ostpreussen. Syftena med lägren var att fångarna skulle utnyttjas som slavarbetare vid byggen av flygfält. Ett utav lägren upprättades strax utanför Heiligenbeil (nuvarande Mamonovo), i en liten by som hette Steindorf (nuvarande Vavilovo). Lägret bestod av ca tjugo undermåliga baracker med ca 1200 judiska fångar, ca 1100 var kvinnor från Polen och Ungern och ca 100 var litauiska män. Fångarnas huvudsakliga uppgift var att bygga en väg till ett närliggande flygfält. Slavarbetet präglades av brist på mat och mediciner, extrema väderförhållanden och vakternas godtyckliga våld.

När Sovjetunionen i januari 1945 inledde en massiv offensiv mot Ostpreussen började lägret avvecklas. SS evakuerade ca 1100 fångar som skickades iväg på en dödsmarsch mot Königsberg, ca fem mil österut. Fångarna kom fram till Königsberg efter några dagar och låstes in i en fabrik. Efter ytterligare några dagar föstes fångarna tillsammans med andra fångar från de andra fyra lägren iväg på en ny dödsmarsch, den här gången mot Palmnicken. Tusentals dog på vägen medan de kvarvarande mördades den 31 januari 1945 på stranden i Palmnicken.

Nuvarande status: Raserat med monument (2013).

Läge: 54°29'00'' N 19°57'00'' E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Kunskapen och kännedomen om Heiligenbeil är oerhört bristfällig vilket fallet är i stort sett med alla läger som upprättades på sovjetisk mark, i synnerhet de mindre lägren som bara existerade under en kort period. Lägrets layout och vilka funktioner barackerna hade är inte känt. Men 2010 publicerades memoarerna av en utav endast 18 fångar som överlevde dödsmarschen vilket innebar att Heiligenbeil fördes fram i ljuset. Av själva lägret återstår endast ett fåtal ruiner som ligger utspritt i en kohage. Lägret ligger dessutom numera på privat mark och kan inte bara besökas hur som helst och det vaktas dessutom av markägarens hundar.

Mitt besök föregicks av att kontakt togs med markägaren och när jag var där visade markägaren mig det monument som han på eget initiativ byggt på platsen. Monumentet har han byggt utav tegelstenar som han hittat på det forna lägerområdet. Dessa har han sedan i all enkelhet murat ihop och placerat ett kors av trä ovanpå. Korset i sig är lite missvisande med tanke på att fångarna var judar. Markägaren visade oss också verktyg och annan utrustning han hittat på det forna lägerområdet. Jag frågade honom (via tolk) om han inte tänkte kontakta museet i Stutthof om sina fynd eftersom jag tror att de skulle vara intresserade av detta. Men han berättade att han inte ville göra någon stor grej utav det och vill inte att platsen skall få för mycket uppmärksam. Med tanke på att han själv bor på området är detta förståeligt, men jag tror också att det vore av värde om han skänkte den utrustning han hittat till museet i Stutthof. Då skulle antagligen vetskapen och kunskapen om Heiligenbeil öka.

Litteraturtips: Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).