Kaufering VII

Mellan juni och oktober 1944 upprättades ett lägerkomplex som kallades för Kaufering-Landsberg, ca 4 mil sydväst om München. Lägerkomplexet var ett satellitläger till Dachau och de första fångarna som anlände var litauiska judar. I oktober 1944 anlände stora mängder av tjeckiska, polska, ungerska och rumänska judar. Dessa fångar ingick i ett program som kallades för Jägerstab och hade förflyttats till Tyskland som tvångsarbetare. Deras arbetsuppgifter var att upprätta underjordiska fabriker för konstruktionen av bl.a. ett nytt jaktplan som kallades för Messerschmitt 262. Fångarna inhystes i baracker som till hälften grävts ner under mark. Kaufering VII upprättades mellan juli och september 1944 och bestod av 62 baracker och hade under sin existens mellan 2000 – 3000 fångar.

Fångarna tvingades arbeta med att bygga en järnvägslinje samt tre underjordiska bunkrar som kallades för Walnuss II, Weingut II och Diana II. I januari 1945 utbröt en tyfusepidemi i lägret vilket ledde till att tusentals fångar dog. I slutet på april 1945 evakuerade SS lägret och fångarna tvingades ut på en dödsmarsch mot Dachau. När amerikanarna befriade lägret den 27 april 1945 hade SS satt delar av fångbarackerna i brand och hundratals lik låg utspridda i lägren. Ett fåtal fångar som hade gömt sig eller lämnats kvar av SS mötte de amerikanska befriarna. Hårt arbete, brist på mat, förnödenheter och mediciner ledde till att ca 14 500 av ca 30 000 fångar som satt i något av de elva lägren dog. Hela lägerkomplexet förstördes i samband med krigsslutet. 1983 hittades av en slump några fångbaracker som legat väl dolda under vegetationen vid Kaufering VII.