Lublin – Lipowa 7


I oktober 1939 upprättade Lublin distriktets högste SS och polisledare Odilo Globocnik ett arbetsläger på en f.d. idrottsanläggning på Lipowa 7. Ca 200 judar från Lublin tvingades att bygga ett tiotal baracker för både inkvartering och produktion. I augusti och september 1940 användes lägret som ett transitläger för ca 15 000 judar som senare deporterades vidare till andra läger inom Lublin distriktet. I februari 1941 fanns det ca 3000 judar kvar i lägret och som bl.a. användes som slavarbetare. Ett hundratal fångar tvingades även under 1941 att arbeta med att bygga ett nytt stort krigsfångeläger i ett område som kallades för Majdan tatarski i Lublins sydöstra utkanter. I juli 1941 besökte SS-chefen Himmler Lipowa. Lägret hade även en uppgift inom Operation Reinhardt då tog hand om bl.a. skor som stulits från judar som mördats.

Fångarna ansågs som viktiga för den tyska krigsindustrin och hade i jämförelse med andra judar i Lublin det bättre. Detta medförde att det uppstod en form av hat mot Lipowas judar eftersom de behandlades bättre. Detta var något som förändrades när Himmler på hösten 1943 beordrade att samtliga judar inom Lublin distriktet som inte var absolut nödvändiga inom industrin skulle mördas. Detta var en konsekvens av upproren i lägren Treblinka och Sobibor tidigare under året. Ca 3000 judar tvingades iväg till Majdanek där de mördades. Denna mordaktion genomfördes den 3 november och har kallats Aktion Erntefest. Efter Erntefest blev Lipowa ett satellitläger till Majdanek och ett mindre antal fångar satt i lägret. Lägret avvecklades och förstördes av nazisterna den 22 juli 1944 och drygt 200 fångar deporterades till Auschwitz.

Nuvarande status: Raserat med monument (2011).

Adress: Lipowa 13, 20-024 Lublin.

Att ta sig dit: Promenad från centrala Lublin.

Kommentar:

I början på 2000-talet köptes marken där lägret legat av en israelisk affärsman som planerade att bygga stort köpcentrum (Lublin Plaza) med affärer, restauranger och biografer. Vad affärsmannen inte visste, eller i vilket fall som helst inte var insatt i, var platsens historia. Platsen hade inte utforskats och det fanns små rester kvar av lägret och nyheten av att det planerades ett köpcentrum skapade starka reaktioner bland judiska organisationer. Problemet var att alla affärskontrakt redan hade ingåtts och kunde därmed inte brytas. Affärsmannen förstod problematiken med detta och tillät att det upprättades en minnestavla under premissen att det placerades på utsidan och inte på insidan.

Litteraturtips: Arad, Yitzhak: Belzec, Sobibor, Treblinka – The Operation Reinhardt death camps (1987).