Paneriai


Paneriai ligger ca tio kilometer väster om Vilnius och användes av nazisterna som en avrättningsplats. Anledningen till att Paneriai valdes ut var att innan tyskarna ockuperade Litauen och Vilnius hade den sovjetiska armén iordningsställt stora gropar för att användas som bränsleförråd. Dessa fann nazisterna lämpliga att använda som massgravar. Mordaktionerna i Paneriai började i juli 1941 när ca 5000 judiska män sköts av enheter inom Einsatzkommando 9 från Einsatzgruppe A. Området där morden genomfördes var avspärrat och vaktades så att inte obehöriga kom in på området. Morden genomfördes av SD, SS och litauiska frivilliga specialförband (Ypatingasis burys) som mer än gärna hjälpte till att mörda judarna. Det var främst judar från gettot i Vilnius och närliggande områden som mördades i Paneriai, men även polska judar och polska ickejudar mördades i Paneriai. Sovjetiska medborgare fanns också givetvis bland offren. Även om massakrerna blev mindre under 1942 fortsatte de alltjämt men nazisterna behövde judar inom den tyska krigsindustrin och kunde därför inte mörda dem allihop.

När nazisterna avvecklade gettot i Vilnius 1943 mördades judarna i Paneriai. Samma år började nazisterna öppna massgravarna för att kremera liken. Nazisterna hämtade en grupp på ca åttio fångar från koncentrationslägret Stutthof och tvingade dem att öppna massgravarna och kremera kropparna. Fångarna som arbetade med detta visste att de skulle mördas så fort kremeringen av kropparna var klara och därför flydde en grupp när kremeringen började närma sig slutet. Deras vittnesmål blev en viktig beståndsdel av vad som hade hänt i Paneriai. Mördandet i Paneriai fortsatte i mindre skala fram till augusti 1944 då den sovjetiska Röda armén närmade sig. Som alltid är det svårt att fastställa antalet dödsoffer men siffror mellan 70 000 och 100 000 förekommer och det var främst judar som mördades i Paneriai.

Nuvarande status: Museum (2009).

Läge: 54°37'34.27" N 25°09'41.23" E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Paneriai är kanske den mest stämningsfulla minnesplats jag varit på. Platsen är välskött och ligger avskilt från större samhällen och trafikerade vägar så när som på järnvägen. Solen lyste när jag var där på hösten 2008 och vinden rörde knappt de färgstarka höstlöven. Vore det inte för platsens makabra historia skulle man kunna tro att man befann sig i en landskapsmålning av Vincent van Gogh.

Litteraturtips: Arad, Yitzhak: Holocaust in the Soviet union (2009).