Schipkau
Strax innan brittiska styrkor befriade Bergen-Belsen evakuerade SS ca 6700 judar från lägret fördelade över tre tågtransporter. Troligtvis var transporterna destinerade för Theresienstadt i Böhmen-Mähren men ingen vet säkert. Dessa evakueringar var inget unikt för Bergen-Belsen utan förekom vid samtliga läger som hotades av fienden. I en del läger genomfördes evakueringen till fots, med lastbil eller som i Belsens fall med tåg. Gemensamt för dem alla var att fångarna oftast var sjuka eller fysiskt svaga som en konsekvens av de umbäranden de genomlidit i lägret, i synnerhet i krigets slutskede. Den första transporten avgick den 6 april med ca 2500 judar som efter sex dagar anlände till Farsleben, norr om Magdeburg, där övergavs den av tyskarna och befriades nästa dag av amerikanska trupper.
Den andra transporten avgick den 9 april med ca 1700 fångar som efter tolv dagar anlände till Theresienstadt där de befriades av Röda armén. Under den transporten utbröt en tyfusepidemi och transporten bombades även av misstag av allierat flyg. Den sista transporten har gått till historien som ”det förlorade tåget” (Verlorener Zug) och avgick från Belsen den 11 april. Transporten bestod av ca 2400 judiska fångar från tolv nationer och den befriades tolv dagar senare av Röda armén i Tröbitz, ca sju mil söder om Berlin. Då hade även den i likhet med den första transporten övergivits av vakterna. Under transporten utbröt en tyfusepidemi och ca 200 fångar överlevde inte, ytterligare drygt 300 fångar dog dagarna efter befrielsen. Under resan gjorde transporten stopp vid 21 platser och mellan den 19 – 20 april stod den strax utanför Schipkau, ca tre mil öster om Tröbitz.
Nuvarande status: Monument (2012).
Läge: 51° 31' 12.60" N 13° 54' 37.37" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Blatman, Daniel: The Death Marches: The Final Phase of Nazi Genocide (2010).
När lägren och fångarna evakuerades från diverse läger fanns det i de flesta fall en given destination för transporterna. Men huruvida de kom fram till den ursprungliga destinationen var inte självklart, det berodde oftast på den militära situationen och i vilket skick järnvägslinjen var i. Järnvägarna bombades frekvent av de allierade för att försvåra tyska trupptransporter och detta fick konsekvenser även för evakueringstransporterna. Järnvägsnätet var hårt belastat och militära transporter hade företräde och evakueringstransporterna tvingades därför till flera stopp där väntetiden ibland kunde uppgå till ett eller flera dygn. Därefter fick de ta den linje som för tillfället var tillgänglig, även om det innebar en helt annan riktning än den planerade. Under dessa stopp var det högst ovanligt att fångarna tilläts lämna tåget. Vid bl.a. Schipkau och Tröbitz har det upprättats minnesmonument för ”det förlorade tåget” och vid Schipkau ligger 51 fångar från transporten begravda.