Vilnius getto

När Tyskarna invaderade Sovjetunionen i juni 1941 bodde det ca 265 000 judar i Litauen och ca 80 000 av dessa bodde i Vilnius vilket motsvarade ca 40 procent av Vilnius befolkning. Tusentals utav dem hade flytt undan nazisterna i samband med ockupationen av Polen 1939. Tyskarna intog Vilnius den 26 juni 1941 och bara några dagar senare mördades de första judarna i Paneriai. I juli tvingades den judiska befolkningen bära den gula davidsstjärnan och i september upprättades två getton. Getto 1 inhyste judiska arbetare med speciella arbetstillstånd som tillät dem arbeta utanför gettot och getto 2 upprättades för övriga. Gettona separerades av gatan Niemiecka och det var förbjudet utan speciella tillstånd att fritt röra sig mellan gettona eller andra delar av staden.

Gettona omgavs av taggtrådsstängsel och isolerades helt från omvärlden. Spridning av sjukdomar var vanligt förekommande till följd av brist på medicin och förnödenheter. Pga. frekventa mordaktioner bildades en judisk motståndsrörelse i gettot. Dessa införskaffade sig vapen och förberedde sig för att bekämpa nazisterna. Flera invånare i gettot flydde och anslöt sig till partisanförband. Nazisterna avvecklade getto 2 redan i oktober 1941 och ca 11 000 judar mördades i Paneriai. När nazisterna påbörjade den slutgiltiga avvecklingen av getto 1 i september 1943 utbröt sporadiska strider. Getto 1 avvecklades och förstördes slutligen i oktober 1943 och ca 29 000 judar mördades i Paneriai. I juli 1944 återerövrade den sovjetiska Röda armén Vilnius. Ca 90 procent av den judiska befolkningen i Litauen mördades under andra världskriget.