Zagreb – Villa Rebar
På en skogssluttning strax norr om Zagreb lät den kroatiske diktatorn Ante Pavelic 1932 bygga en luxuös villa. Pavelic var ledare för det ultranationalistiska fascistiska partiet Ustasha mellan 1929 och 1945. Mellan 1941 och 1945 var han ledare för den Oberoende kroatiska staten som hade bildats i kölvattnet av den tyska invasionen av Jugoslavien i april 1941. Kroatien och Pavelic var i realiteten en lydstat och marionett till främst det nazistiska Tyskland men även till det fascistiska Italien. Mellan 1941 och 1945 genomförde Ustasha vad som kan liknas med folkmord på serber, judar och romer som mördades eller fängslades.
I anslutning till Villa Rebar byggdes ett omfattande tunnelsystem som förband villan med militära anläggningar som var inbyggda i berget. Efter kriget flydde Pavelic via Österrike till Argentina och arbetade som säkerhetsrådgivare till Juan Peron. 1957 utsattes han för ett mordförsök av en serbisk nationalist. Pavelic överlevde men kände sig inte säker i Argentina och flydde därför till Francos fascistiska Spanien. De skador han ådrog sig vid mordförsöket ledde till att han dog 1959. Han begravdes på en kyrkogård i Madrid. Villa Rebar byggdes efter kriget om till ett hotell men 1979 brann villan ner och har sedan dess varit en ruin.
Nuvarande status: Raserat (2023).
Läge: 45°51' 48.20" N 15°58' 44.79" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Pavlowitch, Steven: Hitler’s New Disorder: The Second World War in Yugoslavia (2008).
Villan må vara nedbrunnen med stenkonstruktionen på bottenplan är bevarad och riktigt intressant att besöka. Graffitti och klotter präglar ruinerna men det fråntar inte ruinerna dess historiska attraktion. De tunnlar som hörde till villan finns också kvar och kan mig veterligen besökas för den som känner för det. Det är oftast s.k. urbana besökare som tar sig an tunnlarna medan sådan som jag nöjer sig med att utforska de exteriöra ruinerna som mer än väl ger en känsla av historisk närvaro. Trots att det var Pavelic som bodde där så verkar ruinerna inte dra till sig sympatisörer och har därmed ingen värdeladdning som skapar debatt huruvida ruinerna borde tas bort eller inte. Men å andra sidan så verkar Kroatien ha ett mer ambivalent förhållningssätt till sin historia än exempelvis Tyskland.