Grmec
I slutet på 1941 började Titos partisaner att befria tidigare ockuperade områden i nuvarande nordvästra Bosnien som då tillhörde den oberoende staten Kroatien. En lydstat som lydde under både Tyskland och Italien. Partisanerna upprättade baser i svårtillgängliga områden svåra eller omöjliga för tyskarna att upptäcka. Förutom att bygga baser byggdes också fältsjukhus dit sårade partisaner fördes för vård. Flera fältsjukhus upprättades i ett bergsområde som hette Grmec och det största utav dem förlades på de norra sluttningarna vid ett berg som hette Korcanica. Det började byggas i februari 1942 och kallades för Bosanska Krajina och lär vid tidpunkten ha varit det största fältsjukhuset som partisanerna upprättade. Men när Axelmakterna i januari 1943 inledde operation White med syfte att återta områden som kontrollerades av partisanerna låg sjukhuset i tyskarnas anfallsriktning. Partisanerna såg sig tvingade att evakuera fältsjukhuset och när tyskarna kom fram till platsen hade alla sårade, all utrustning och all personal evakuerats och alla byggnader förstörts, eller i alla fall försatts i obrukbart skick. Under fältsjukhusets existens mellan januari 1942 och februari 1943 fick ca 2800 partisaner vård vid sjukhuset.
Nuvarande status: Delvis bevarad/raserad (2025).
Läge: 44°41' 14.42" N 16°26' 15.83" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Batinic, Jelena: Women and Yugoslav Partisans (2017).
Monumentet upprättades så sent som 1979 och bär formen av blomma på väg att blomma ut. För den som kan sin Alien historia så är likheten slående med ett tempel som förekommer i filmen, Alien: Convenant, från 2017. Framför monumentet men ändå en del av monumentet ligger en konstgjord damm och i skogen runt omkring finns ett flertal mindre monument som antagligen markerar platsen för diverse byggnader som fanns, bl.a. kirurgi, kök, sovsal, förråd mm. Under blomman finns (eller fanns) en minnessal. Under inbördeskriget i början på nittiotalet klarade sig monumentet från förstörelse men det övergavs och är sedan dess övergivet men ändå i vad jag brukar kalla för ett vackert förfall. Det har förvisso plundrats på användbart material och blivit utsatt för mindre klotter men sluppit undan någon större vandalisering. Detta beror antagligen på att det ligger långt ute i skogen bland berg dit få männsikor söker sig. Men dess blanding av förfall, bevarande, avskildhet och tysthet gör att det är en riktigt spännande plats att besöka och utforska.