Jablanica
Den 20 januari, 1943, inledde Axelmakterna (tyskar, italienare och jugoslaviska kollaboratörer, Chetniks) operation White som gick ut på att slå ut den centrala delen av den jugoslaviska partisanarmén, inkl. dess ledare Josip Tito. Slaget sträckte sig över ett stort geografiskt område som då låg inom den oberoende staten Kroatiens territorium (NDH). NDH var en minoritetsstat som lydde under Italien och Tyskland och styrdes av det ultrafascistiska Ustasha under ledning av Ante Pavelic. White innefattade flera mindre slag, bl.a. kring floden Neretva och i slutet på februari 1943 var Titos partisaner på defensiven och ett sätt att försvåra den tyska framryckningen var att spränga broar över floden Neretva. Mellan den 1 och 4 mars sprängdes samtliga broar över Neretva, bl.a. den i Jablanica. Fronten kom då att stabiliseras och man lyckades också föra ett stort antal sårade soldater i säkerhet. Slaget om Neretva var över i mitten på mars 1943 utan att de tyska målen uppnåtts. Partisanerna hade förvisso förlorat mycket i styrka men var långt ifrån besegrade och hade fortfarande styrkan att utföra operationer mot tyska mål.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (2025).
Läge: 43°39' 14.17" N 17°45' 34.87" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Pavlowitch, Steven: Hitler’s New Disorder: The Second World War in Yugoslavia (2008).
I den jugoslaviska historiebeskrivningen blev slaget om Neretva en symbol för kriget mot tyskarna och en hyllning till Tito och hans partisaner. Så till den grad att Tito beordrade att hela händelsen skulle filmatiseras där filmens crescendo blev sprängningen av bron. Filmen hade premiär 1969 och rollistan bestod av ett flertal kända Hollywood skådespelare, Yul Brunner, Franco Nero, Curt Jürgens, Hardy Krüger, som lockats med feta gager för att ge filmen en internationell prägel. Filmen hade egentligen inga ekonomiska begränsningar utan Tito gav regissören mandat att spendera de pengar som behvövdes, således blev det också den dyraste film som spelades in i det forna Jugoslavien. Filmen kom också att Oscar nomineras för bästa utländska film 1969. Vid filminspelningen lät man spränga den riktiga bron (som tyskarna byggt i augusti 1943) men problemet var att det bildades så mycket rök vid explosionen att filmmaterialet inte gick att använda i den slutgiltiga filmen. Denna bro är idag en del utav museet (Battle for the Wounded at Neretva) som Tito lät upprätta 1978. Det är ett intressant museum och en stor del av museet handlar om just om filmen och inspelningen där den sprängda bron blivit ett monument i sig.