London Tower

I centrala London och intill Themsens norra strand ligger det kungliga slottet The Towern. Det började byggas på 1000-talet av William erövraren och fungerade som både boning för kungligheter och som försvarsborg för fiender till den styrande monarken. Genom århundraden har slottet byggts ut med flera försvarsringar och torn beroende på vilken hotbild den styrande monarken upplevde. Monarkerna förvarade även skatter och andra dyrgripar inom slottets murar, mest kända är de s.k. kronjuvelerna.

Towern har också en historia som fängelse och avrättningsplats för fiender till monarken. Både statsfiender och kungliga släktingar fick se sig fängslade och avrättade inom slottets murar. Efter utförd avrättning, oftast genom halshuggning, begravdes kropparna hastigt under slottets kapell. Att som fånge bli skickad till Towern var ett bevis på att man ansågs vara en viktig och farlig fiende. Myter och legender om de som avrättats frodas och värnas och skapar en mystik kring slottet. Bl.a. sägs. Henry VIII fru Anne Boleyn som avrättades på order av sin make spöka på platsen där hon avrättades. Vid förra sekelskiftet öppnade Towern upp för besökare, men dess funktion som garnison, fängelse och avrättningsplats samexisterade.

Under första världskriget fängslades och avrättades 11 personer i slottet. Dessa hade gjort sig skyldiga till att för tysk räkning spionera och avslöja brittiska militära hemligheter. När andra världskriget stod för dörren i september 1939 stängdes Towern för besökare. Möjligheten av tysk invasion kunde inte uteslutas och Towern återfick sin ursprungliga funktion som försvarsbastion. Skatter och andra dyrgripar flyttades från slottet för att inte förstöras eller plundras av tyskarna. Någon invasion blev det aldrig men Towern skadades av tyska flygräder mot London under 1940 och 1941.Towern användes också för att initialt fängsla och förhöra krigsfångar innan de skickades vidare till andra krigsfångeläger. Precis som under första världskriget fängslades och avrättades även spioner under det andra världskriget.

Den mest kände fången i Towern under andra världskriget var Adolf Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess. Hess hade funnits vid Hitlers sida ända sedan nazistpartiets begynnelse och var den som skapade myten kring Hitler som Tysklands frälsare. Hess var en hängiven och lojal beundrare av Hitler men kom efter krigsutbrottet att förlora Hitlers gunst allt mer. Detta kan ha bidragit till det beslut som Hess gjorde under våren 1941.

Den 10 maj 1941 lyfte Hess med en Messerschmitt BF 110 från flygplatsen i Augsburg med destination Skottland. Hess som var en utbildad pilot lyckades utan incidenter senare nå sitt mål och hoppade fallskärm och lät planet störta. Hess landade på en åker strax söder om Glasgow och blev först omhändertagen av en lokal bonde som i sin tur kontaktade hemvärnet som kom och satte Hess under arrest.

Hess begärde att få tala med hertigen av Hamilton och i nästa skede med premiärministern Winston Churchill. Av detta blev det inget och Hess fick se sig fängslad som krigsfånge. Den 17 maj fördes han till Towern och internerades i en del som kallades för Drottningens hus. Under fyra dagar förhördes han innan han flyttades till Mytchett Place sydväst om London som i all hast gjorts iordning för denne högst oväntade fånge.

Efter ett självmordsförsök i juni 1942 flyttades han till ett sjukhus i Wales där han blev kvar kriget ut. I Nürnberg dömdes han 1946 till livstids fängelse. Han fördes med andra dömda krigsförbrytare till Spandau fängelset i Berlin. Hess dog i augusti 1987 och hade då under 21 år varit den ende kvarvarande fången i Spandau.

Varför Hess genomförde flygningen till Skottland är fortfarande omtvistat. Det troliga är att han hade en ambition att i egenskap av Hitlers ställföreträdare få till en fred med Storbritannien. Detta i en tid när anfallet mot Sovjetunionen inte var mer än en dryg månad bort. Ett fredsavtal med Storbritannien hade inneburit att Tyskland undvikit ett tvåfrontskrig. Britterna var dock inte alls intresserad av detta utan stoppade undan honom på gränsen till bortglömdhet.

Hitler hävdade bestämt att Hess agerat på eget initiativ och förklarade honom sinnessjuk. Han blev också orolig för att Hess avslöjat den kommande invasionen av Sovjetunionen, men så verkar inte ha skett. Hess gav heller aldrig någon hint om att han agerat på uppdrag av Hitler och om så var fallet så höll han det hemligt resten av sitt liv. Ett skäl till att Churchill i en tid av tysk dominans ville tona ner att Hess befann sig i brittisk fångenskap kan vara att han inte ville att fredsförespråkare skulle få vatten på kvarn om Hess fredstrevare. En annan teori är att det var den brittiska underrättelsetjänsten som lurade över Hess till Storbritannien. De exakta orsakerna och vem som visste vad kommer vi nog aldrig få reda på.