Bordeaux

När Frankrike besegrades i juni 1940 fanns det från tysk sida en förhoppning om att även Storbritannien skulle kapitulera. Men britterna lät sig inte besegras och en invasion av de brittiska öarna ställdes in på hösten 1940. En alternativ metod att besegra britterna var att med ubåtar sänka de konvojer med krigsmaterial och annat som seglade över Atlanten till Storbritannien. Om inte Storbritannien kunde besegras militärt skulle de i alla fall tvingas på knä genom att strypa tillförseln av material som tillät dem att fortsätta kriget.

När Frankrike ockuperades gav detta tyskarna tillträde till den franska Atlantkusten vilket gav möjligheter till att upprätta ubåtsbaser. På så vis kom tyskarna närmare konvojerna än om de hade varit tvungna att segla ut från baser i Tyskland. Fr.o.m. 1941 byggdes fem stora ubåtsbaser längs Atlantkusten, Brest, Lorient, Saint Nazaire, La Rochelle och Bordeaux. Baserna var gigantiskt stora betongkomplex där ubåtarna förberedes inför långa uppdrag på Atlanten. Efter slutfört uppdrag återgick ubåtarna till sina baser för reparationer, underhåll, påfyllning av material och förnödenheter för att senare ge sig ut på nya uppdrag.

Basen i Bordeaux började byggas på hösten 1941 och var klar på sommaren 1943 och bestod då av 11 st fållor. Härifrån utgick den 12:e flottiljen som hade till uppgift att försörja ubåtar till havs med nya förråd av bl.a. torpeder och andra förnödenheter. Sådana förrådsubåtar kallades för mjölkkor. Flottiljen ägnade sig också åt att lägga ut minor. Vid sidan av tyska 12:e flottiljen fanns även en italiensk flottilj, men denna övertogs av tyskarna i samband med att Italien kapitulerade i september 1943. Ubåtarna skyddades av metervis tjocka betongväggar/tak och förutom fållorna fanns även verkstäder, förråd, mässar, kraftstationer och logement för besättning. Den sista ubåten lämnade basen i augusti 1944.