Gurs


Strax utanför en liten stad som heter Oloron-Sainte-Marie i sydvästra Frankrike, ca åtta mil från den spanska gränsen, upprättade franska myndigheter (Tredje republiken 1870 – 1940) på våren 1939 ett interneringsläger för spanska flyktingar som flytt undan Francos regim. Lägret kallades för camp Gurs. På våren 1940 internerades ca 4000 tyska judar som flytt från Tyskland samt många franska vänsteraktivister. Efter Frankrikes kapitulation i juni 1940 och Frankrikes delning i en ockuperad och en fri zon hamnade Gurs i den fria zonen och övertogs av Vichyregimen. Vichyregimen införde antisemitiska lagar (Statut des Juifs) dels i oktober 1940 och dels i juni 1941 som uteslöt eller degraderade judarnas rättigheter i varje samhällsaspekt. Lägret bestod av knappt 400 baracker och var ett av de större i Frankrike, t.o.m. ett av de större i hela Europa. Sett till antalet baracker var det större än både Auschwitz I och II tillsammans. De judar som satt i Gurs behövde inte arbeta eftersom lägret bara var en anhalt på vägen till Östeuropa, däremot tvingades de spanjorer som satt i lägret att arbeta. Förhållandena i lägret var ändå primitiva med en ständig brist på förnödenheter och undermåliga baracker. Lägret vaktades av fransk polis och gendarmer utan tysk inblandning.

Efter Frankrikes kapitulation införlivades Alsace och Lorraine i de tyska områdena Baden, Saarland och Pfalz. I oktober 1940 lät de lokala nazistiska ledarna (Gauleiters) Robert Wagner och Josef Burckel deportera ca 7500 judar från dessa områden till Vichy Frankrike där de omhändertogs av representanter för Vichyregimen som internerade ca 6500 av dessa i Gurs. Av de 7500 som deporterades till Vichy så frisläpptes, emigrerade eller flydde ca 4400 medan ca 2400 tvångsinkallades till arbete. Under vintern 1940/41 dog ca 800 judar i lägret till följd av sjukdomar och kyla. Mellan oktober 1940 och november 1943 internerade den franska polisen ca 18 000 judar i Gurs. Gurs kom även att bli en uppsamlingsplats för judar som suttit i mindre läger i södra Frankrike.

Mellan augusti 1942 och mars 1943 överlät Vichyregimen 3907 judar som satt i Gurs till tyskarna. Dessa deporterades först till Drancy utanför Paris och därifrån vidare i sammanlagt sex transporter till främst Auschwitz. Ytterligare ca 2000 judar deporterades av Vichyregimen från Gurs till Auschwitz och Sobibor via Drancy. Vichyregimen stängde lägret i november 1943 och då hade ca 22 000 människor passerat lägret, 18 000 av dessa var judar. Ca 1100 dog i lägret. Vichyregimen öppnade lägret en kort period på sommaren 1944 för att internera motståndsmän. När Frankrike befriades i augusti 1944 använde franska myndigheter lägret för att internera tyska krigsfångar och franska kollaboratörer. Lägret brändes medvetet ner i december 1945 och därefter planterades en skog.

Nuvarande status: Raserat med museum (2011).

Läge: 43°16'24.22" N 0°44'21.09" W

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Museet öppnade 2007 och är öppet dygnet runt. Det är obemannat, litet men ger besökaren bra information om lägrets historia och hur det ser ut idag genom fotografier, TV skärmar och en datavirtuell informationsskärm. Utanför museet är området uppdelat i två delar. Den ena delen kallas för Memorial path och består av en ca 150 meter lång järnvägsräls som löper längs en perrong fram till en rekonstruerad stomme av en fångbarack. Detta ska symbolisera deportationerna från Gurs till förintelselägren i Östeuropa. Från fångbaracken går det sedan en väg fram till kyrkogården.

Den andra delen finns i en del av det forna lägerområdet och kallas för Historical path. Längs en slinga i skogen på ca en kilometer får besökaren stifta bekantskap med lägret genom ett flertal utplacerade informationstavlor. Det finns även en rekonstruerad fångbarack som tyvärr ser alldeles för ny ut och känns därför helt felplacerad. Det finns flera museer som har rekonstruerade baracker men de har i alla fall rekonstruerats så att de åtminstone ser gamla ut. I andra delar av skogen finns det skyltar som visar vilken del av lägret som låg just där. Överlag så är Gurs ett intressant museum där framförallt museet skiljer sig från andra. Av någon märklig anledning finns det engelsk information vid själva museet men ute på området finns informationen bara på franska, spanska och tyska.

Litteraturtips: Weisberg, Richard H: Vichy Law and the Holocaust in France (1998).