La Rochelle

När Frankrike besegrades i juni 1940 fanns det från tysk sida en förhoppning om att även Storbritannien skulle kapitulera. Men britterna lät sig inte besegras och en invasion av de brittiska öarna ställdes in på hösten 1940. En alternativ metod att besegra britterna var att med ubåtar sänka de konvojer med krigsmaterial och annat som seglade över Atlanten till Storbritannien. Om inte Storbritannien kunde besegras militärt skulle de i alla fall tvingas på knä genom att strypa tillförseln av material som tillät dem att fortsätta kriget. När Frankrike ockuperades gav detta tyskarna tillträde till den franska Atlantkusten vilket gav möjligheter till att upprätta ubåtsbaser. På så vis kom tyskarna närmare konvojerna än om de hade varit tvungna att segla ut från baser i Tyskland. Fr.o.m. 1941 byggdes fem stora ubåtsbaser längs Atlantkusten, Brest, Lorient, Saint Nazaire, La Rochelle och Bordeaux. Baserna var gigantiskt stora betongkomplex där ubåtarna förberedes inför långa uppdrag på Atlanten. Efter slutfört uppdrag återgick ubåtarna till sina baser för reparationer, underhåll, påfyllning av material och förnödenheter för att senare ge sig ut på nya uppdrag.

Basen i La Rochelle började byggas i april 1941 och de två första fållorna var klara i oktober samma år och den första ubåten anlände i november. Fram till april 1943 hade sammanlagt 10 fållor byggts. I La Rochelle var den 3:e ubåts flottiljen baserad. Ubåtarna skyddades av metervis tjocka betongväggar/tak vilket omöjliggjorde lyckade flygräder mot basen. Förutom fållorna byggdes även verkstäder, förråd, mässar, kraftstationer och logement för besättningen. Efter landstigningen i Normandie i juni 1944 började basen avvecklas och i augusti flyttade flottiljen till Norge.