Les Milles

Ca två mil norr om Marseille upprättade de franska myndigheterna i en f.d. kakelfabrik ett interneringsläger för tyska och österrikiska medborgare som flytt undan nazisterna från sina respektive hemländer. De arresterades ur ett säkerhetsperspektiv trots att de var motståndare till nazismen och några var t.o.m. judar. De flesta släpptes fria på våren 1940 men när Tyskland anföll Frankrike i maj 1940 arresterades åter ca 2000 tyska och österrikiska medborgare. När Frankrike kapitulerade i juni 1940 hamnade Les Milles i den fria zonen (Vichyregimen). Motståndare till Vichyregimen och Tyskland internerades då i lägret. I november 1940 blev lägret ett transitläger och ett flertal hjälporganisationer, både judiska och ickejudiska, tilläts hjälpa fångar att emigrera.

I augusti 1942 kom de franska myndigheterna överens med tyskarna om att ca 10 000 judiska flyktingar i Frankrike skulle överlämnas till tyskarna och deporteras. Möjligheten till emigrering försvann och lägret isolerades och blev en uppsamlingsplats för judar som arresterats i södra Frankrike. Den första transporten från Les Milles till transitlägret Drancy utanför Paris avgick den 11 augusti. Fram till november 1942 deporterades ca 2000 judar från Les Milles till Drancy och därifrån vidare till Auschwitz. Efter att tyskarna ockuperat den fria zonen i november 1942 övertog Wehrmacht lägret. De kvarvarande fångarna skickades till andra läger. Sammanlagt satt det ca 10 000 fångar från 27 länder i lägret under dess existens varav flera var prominenta kulturpersonligheter.