Oradour-sur-Glane
Den 6 juni 1944 landsteg de västallierade på Normandies stränder. Landstigningen hade föregåtts av en intensiv verksamhet från den franska motståndsrörelsen (Maquis). Deras bidrag var att förse de allierade med information om de tyska truppernas placering, förflyttningar och styrka. Den utförde också sabotage som försvårade tyskarnas trupptransporter till Normandie men den deltog sällan i några direkta strider med tyskarna. SS Pansardivision Das Reich var placerad i södra Frankrike och fick sent omsider order om att förflytta sig norrut mot Normandie.
På vägen upp mot Normandie passerade Das Reich omgivningarna kring Oradour-sur-Glane och där tillfångatogs den 9 juni SS-Sturmbannführer Helmuth Kämpfe av den franska motståndsrörelsen. Kämpfe var den högste i rang som tillfångatogs av motståndsrörelsen. Informatörer bland lokalbefolkningen informerade tyskarna var Kämpfe hölls fången och att han skulle avrättas nästa dag i en liten by som heter Oradour-sur-Vayres. SD i Limoges bekräftade detta och byn misstänktes även hysa medlemmar ur Maquis.
Nästa dag den 10 juni fick befälhavaren för 1:a bataljonen inom Der Führer pansargrenadjärregementet SS-Sturmbannführer Adolf Diekmann order av sin överordnade, SS-Standartenführer Sylvester Stadler, att gå in i Oradour-sur-Vayres och beordra borgmästaren att utse 30 invånare som gisslan i utbyte mot Kämpfe. Diekmann förväxlade Oradour-sur-Vayres med Oradour-sur-Glane och hans bataljon omringade byn och beordrade samtliga invånare att samlas vid den centrala samlingsplatsen under förevändning att kontrollera deras identiteter. Väl där frångick Diekmann Stadlers order och beordrade att kvinnorna och barnen skulle låsas in i kyrkan som sedan sattes i brand.
Männen föstes iväg till sex förberedda platser i byn där de sköts. Samtidigt som massakern pågick plundrades och förstördes byn. Tyskarna placerade även en sprängladdning i kyrkan för att vara säkra på att samtliga dog. Sammanlagt mördades under ett par timmar 642 invånare, 205 barn, 247 kvinnor och 190 män, fem män och en kvinna överlevde massakern. Kvinnan lyckades fly genom ett fönster i kyrkan och hålla sig gömd tills tyskarna lämnade byn. Ytterligare ca 20 invånare flydde från byn precis innan tyskarna anlände. Majoriteten av bataljonen som deltog i massakern dödades senare i strid och Diekmann själv stupade några veckor senare vid striderna i Normandie. Han ligger begravd på den tyska krigskyrkogården La Cambe i Normandie.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (2007).
Läge: 45°55'43.86" N 01°02'26.32" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Fouche, Jean-Jaques: Massacre At Oradour, France, 1944 (2005).
Museet för massakern heter Centre de la Mémoire och öppnade 1999. Fokus ligger givetvis på massakern i Oradour och besökaren får följa Das Reich och invånarna fram till den ödesdigra dagen. Men det som är intressant är att via museet kommer man in i det som en gång var Oradour-sur-Glane. Efter kriget bestämde Frankrikes president Charles de Gaulle att ruinerna av byn skulle bevaras för eftervärlden som ett bevis på nazisternas brott. 1999 förklarade den dåvarande presidenten Jacques Chirac när han invigde museet byn för en martyrby (Village martyr).
Samtliga ruiner finns mer eller mindre kvar och de ruiner som är på väg att förfalla har stöttats upp för att bevaras för eftervärlden. Bland ruinerna finns det personliga föremål som cyklar, symaskiner, kastruller, bilvrak och jordbruksmaskiner som står kvar i garagen sedan den ödesdigra dagen. Spårvagnsrälsen och elstolparna finns också kvar och på caféerna står de förstörda stolarna och borden kvar. I bageriet finns resterna av bakugnen kvar. Ruinerna får inte beträdas med undantag av den förstörda kyrkan. Det var där som kvinnorna och barnen brändes inne.
Det går att se märken efter skotten i kyrkväggarna när SS sköt rakt in i kyrkan mot folk som försökte fly undan lågorna. Framme vid altaret finns resterna av en liten leksaksbarnvagn som en gång antagligen tillhört en liten flicka. Taket i kyrkan är borta eftersom SS försökte spränga hela byggnaden. I kyrkan hänger det också en minnestavla över de människor som bodde i Oradour och dog i första världskriget. Tavlan rasade ner under massakern men återfanns och hänger nu där med två skotthål som en påminnelse. Strax utanför byn ligger kyrkogården där flera av dem som dog under massakern ligger begravda.
Village martyr är oerhört intressant att vandra omkring i eftersom det ger en bra överblick om hur byn en gång såg ut. Samt att alla de föremål jag nyss nämnde ger en personlig prägel över byn. Det finns massor av personliga tillhörigheter vid utställningarna i exempelvis Auschwitz men där tenderar de personliga tillhörigheterna att försvinna bland de hundratals andra föremål som ligger i samma monter. Alla har vi ett café, post, bageri, kyrka, skola, hus, bil som vi kan relatera till. Därför blir Oradour mera påtagligt och personligt och gör det lätt för besökaren att identifiera sig med offren på ett sätt som det inte går att göra i Auschwitz. Oradour är ett av de absolut mest intressanta museer jag besökt.