Royallieu (de camp)

I Compiégne, ca fem mil norr om Paris, övertog den tyska ockupationsmakten i juni 1940 24 armébaracker för att fängsla franska och brittiska krigsfångar. Ett år senare upprättade den tyska säkerhetspolisen ett interneringsläger för ryssar, judar i Frankrike och personer som tillhörde eller misstänktes tillhöra eller ha samröre med den franska motståndsrörelsen. Lägrets kallades då för Frontstalag 122. Den judiska delen av lägret kallades för sektion C och var en anhalt för judar som arresterats vid razzior runt om i Frankrike. Den 27 mars 1942 avgick ifrån Compiégne via Drancy den första deportationen med judar (ca 1000) från Frankrike till Auschwitz. Endast en transport avgick från Compiégne direkt till Auschwitz och det var den 5 juni 1942 när ca 1000 judar deporterades.

Annars var processen att judarna först skickades till Drancy och därifrån vid ett senare tillfälle vidare till Östeuropa. Ett mindre antal fångar sköts även i en närliggande skog. Sammanlagt deporterades från lägret ca 40 000 judar mellan 1942 och 1944 fördelade över 39 transporter. Deportationerna gick till Auschwitz, Ravensbrück, Buchenwald, Dachau, Sachsenhausen, Mauthausen och Neuengamme. Sammanlagt under lägrets existens satt drygt 50 000 personer i lägret. Lägret var det enda lägret tillsammans med Natzweiler som under hela kriget stod under tyskarnas kontroll. Andra läger kontrollerades helt eller delvis av franska kollaboratörer. Efter kriget övertogs barackerna av den franska armén.