Villy-La Ferté
Efter lång väntan och ideliga uppskjutningar pga. dåliga väderförhållanden sedan hösten 1939 kunde "Fall Gelb" det tyska anfallet på Västeuropa börja den 10 maj 1940. Det började med att armégrupp B under ledning av fältmarskalk von Bock gjorde ett centralangrepp mot Belgien. Detta var den ursprungliga planen men hade reviderats till att bli en avledande manöver. Den franska armén var däremot förberedd för den ursprungliga planen och hade därför koncentrerat sina styrkor för att möta ett centralt anfall. Konsekvensen av denna strategi blev att de lämnade de bakre linjera oskyddade och sårbara för ett anfall bakifrån. Den verkliga anfallsplanen inleddes den 12 maj av armégrupp A och gick ut på att kringgå de franska huvudstyrkorna med ett anfall genom det otillgängliga och kuperade Ardennerna i söder.
Detta var något som de franska försvararna inte förväntat och de tyska pansartrupperna under ledning av generalerna Guderian och Rommel kunde därför avancera i snabb takt. Understödda av både mark- och flygtrupper visade de prov på taktisk skicklighet och tog fransmännen med total överraskning. Ett av huvudmålen för den tyska offensiven i Ardennerna var staden Sedan vid floden Meuse. Fransmännen trodde att staden kunde försvaras men med taktisk skicklighet kunde staden intas och tyska mark- och flygstyrkor nedkämpade franska styrkor i omgivningen och förhindrade fransmännen från att förstöra viktiga broar över Meuse. Den 15 maj försökte sig fransmännen på en motattack mot de tyska brohuvudena men brist på både moral och koordination misslyckades detta. När tyskarna säkrat staden kunde den användas som en utgångspunkt för en offensiv norrut mot Kanalkusten och därmed innesluta och falla de franska försvararna i ryggen.
Ca två mil öster om Sedan ligger Villy-La Ferté och där utkämpades de hårdaste striderna längs hela den del av Maginot linjen som utsattes för tyska anfall. Den låg på en höjd och bestod av två stycken befästningar och var bemannad av ca 100 man stark garnisson. Tyskarna inledde ett massivt anfall den 17 maj 1940 men först två dagar senare erövrades befästningen. Samtliga franska försvarare dog under försvaret men tilldelades postumt utmärkelsen Ordre de l’Armée. Den tyske befälhavaren för trupperna som anföll befästningen belönades med riddarkorset.
Nuvarande status: Bevarad med museum (2022).
Läge: 49°35' 03.47" N 05°14' 01.54" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Zetterling; Niklas: Blixtkrig: 1939 – 1941 (2008).
Slaget om Frankrike 1940 hamnar definitivt i skymundan av det första världskriget i Frankrike. Inte minst i det här området där slagfälten från första världskriget duggar tätt med magnifika monument, muséer och kyrkogårdar. Inget konstigt med det egentligen eftersom det första världskrigets umbäranden och lidande utspelades under ca fyra år i dessa trakter med få landvinningar men desto mer förluster i manskap. Det var också ett krig där Frankrike i slutändan segrade och har på sätt och vis blivit en del utav den franska folksjälen och ett minne man värnar om.
Det franska nederlaget 1940 är då desto mindre angeläget att prata och minnas om. Men det finns mycket för den som söker att upptäcka i området. Flera bunkrar från Maginot linjen finns kvar och har blivit en del utav landskapsbilden. Andra bunkrar gömmer sig lite varstans i skogar och på åkrar, mer eller mindre förfallna, men likväl en del utav historien. Välskötta och stämningsfulla tyska och franska krigskyrkogårdar finns också. Vid Villy-La Ferté finns ett utmärkt museum där det verkar som man från fransk sida samlat striderna och historiseringen från våren 1940 till denna plats, säkerligen delvis pga. det martyrskap dess försvarare fått. Området är välbevarat och ligger vackert beläget på en höjd värdigt de strider som utkämpades på platsen.