Wolfsschlucht II
Allt eftersom den tyska krigsmakten avancerade västerut på försommaren 1940 behövde Hitler flytta fram sitt FHQ (Führerhauptquartier) för att komma närmare fronten. Vid Margival ca en mil nordöst om Soissons (tio mil nordöst om Paris) lokaliserades en lämplig plats intill en 650 m lång järnvägstunnel. Tunneln var perfekt som ett naturligt skydd för Hitlers personliga tåg (Führersonderzug). Men innan något egentligt arbete hann påbörjas hade Frankrike kapitulerat. Två år senare blev platsen återigen aktuell med tanke på att en allierad invasion av det franska fastlandet i allra högsta grad var att vänta någon gång i framtiden.
Hitlers ville leda försvaret så nära fronten som möjligt och för detta behövdes ett FHQ. Vart en invasion skulle äga rum kunde tyskarna inte veta, men vid en eventuell invasion i norra Frankrike var Margival en lämplig plats. Om de allierade istället valde att landstiga på den franska Atlantkusten ansågs Saint Rimay, ca 25 mil sydväst om Paris, vara en lämplig plats. Även Saint Rimay låg intill en befintlig järnvägstunnel och hade använts i oktober 1940 i samband med att Hitler träffade Vichyregimens ledare Philippe Pétain i Montoire-sur-le-Loir, ett par kilometer från Saint Rimay.
De båda FHQ kom att kallas för Wolfsschlucht 2 (Margival) och Wolfsschlucht 3 (Saint Rimay), eller W2 och W3. Vid Margival fanns det i omgivningen redan ett flertal luftvärn och andra försvarsanläggningar och inom dessa förlades W2. De viktigaste bunkrarna byggdes i närheten av den södra tunnelöppningen där bl.a. Hitlers och OKW:s bunkrar byggdes. Strax ovanför Hitlers bunker fanns sedan tidigare ett teehus och en swimmingpool. Hitler kom dock att endast vid ett tillfälle besöka W2 och det var den 17 juni 1944. Dagen innan hade han flugit från Salzburg till Metz där han övernattade för att nästa dag med bil resa till W2 för ett möte med fältmarskalkarna Rommel och von Rundstedt för att diskutera den allierade landstigningen i Normandie.
Mötet varade i åtta timmar och Rommel och Rundstedt försökte få Hitler att godkänna en omgruppering till bättre försvarsställningar. Men Hitler vägrade och svarade att ställningarna skall hållas och att han förväntade sig ordern skulle åtlydas. Anledningen till att W2 inte blev ett permanent FHQ berodde på att det låg för nära fronten och inom räckhåll för flyganfall. Under mötet fick deltagarna vid fler än ett tillfälle uppsöka skyddsrummet efter flyglarm, men något anfall ägde aldrig rum. Redan samma kväll flög Hitler tillbaka till Salzburg och därifrån med bil till Berghof, Obersalzberg.
Nuvarande status: Bevarat (2014).
Läge: 49°27'13.39"N 3°24'46.35"E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Seidler, Franz W. & Zeigert, Dieter: Hitler’s secret headquarters (2004).
Efter kriget övertogs bunkrarna och barackerna av NATO och när Frankrike gick ur NATO tog den franska armén över byggnaderna. Numera har även den franska armén lämnat området men bunkrarna och barackerna finns kvar och de flesta går det att gå in i. Undantaget är Hitlers bunker som efter en anlagd brand är låst. Invändigt präglas de dock av förfall med bråte som ligger utspritt överallt. I likhet med FHQ Adlerhorst finns det mig veterligen inga bevarade bilder från Wolfsschlucht 2 av vare sig Hitler eller någon annan. Å andra sidan stannade inte Hitler mer än några timmar och det fanns säkert viktigare saker att göra än att fotografera. Bortser man ifrån att Hitler besökte W 2 vid endast ett tillfälle är det i särklass det bäst bevarade FHQ som Hitler använde. W 2 kan besökas på egen hand men det finns en lokal organisation som städat upp en del utav området och gjort i ordning en besöksslinga där bl.a. Hitlers bunker och swimmingpoolen ingår.