Prinsengracht 263

Det var på Prinsengracht 263 i Amsterdam som Anne Frank och hennes familj gömde sig när de förrådes i augusti 1944. Anne Frank föddes i juni 1929 som det andra barnet i äktenskapet mellan Otto och Edith Frank. Paret var av judisk börd och hade gift sig 1925 och deras första dotter Margot föddes 1926. Familjen bodde i Frankfurt och Otto var en tidstypisk patriark och arbetade som affärsman. Av de två systrarna var Anne den livliga och spontana medan Margot var den sansade och lugna. Familjens judiska bakgrund var mer av sekulär art och de var väl integrerade i det tyska samhället.

När Hitler kom till makten 1933 insåg Otto att det var förenat med fara att stanna kvar i Tyskland och började förbereda att fly landet. Valet föll på Amsterdam pga. dess närhet till Tyskland. Otto flyttade redan 1933 medan den övriga familjen flyttade efter 1934. Otto hade en förhoppning om att den antisemitism som följd Hitler var tillfällig och att därför skulle vara möjligt att återvända inom kanske något år.

I Amsterdam återupptog Otto sin affärsverksamhet och började knyta kontakter och den övriga familjen assimilerade sig i det holländska samhället. Både Anne och Margot gick i skola och umgicks med holländska kompisar. Även andra tyska judiska emigranter ingick i familjen Franks umgängeskrets. Anne och Margot kom alltmer att känna sig som holländare och pratade hellre holländska än tyska. Dock så behöll de kontakten med både familj och vänner som stannat kvar i Tyskland.

Fram till krigsutbrottet så levde judiska emigranter utan fara men i samband med att Holland ockuperades av tyskarna i maj 1940 kom situationen att förändras. Inledningsvis så riskerade inte judarna i Holland att deporteras men de tvingades att underkasta sig antijudiska lagar och föreskrifter. För en stund funderade Otto på att emigrera ytterligare en gång men valde att att stanna kvar eftersom han intalade sig att det inte skulle bli värre än det var. Familjen hade dessutom rotat sig i Amsterdam och att återigen börja om på annat håll bedömdes som alltför slitsamt. Men sakta men säkert drogs snaran på de holländska judarna åt och i april 1942 tvingades de att bära en gul davidsstjärna när de vistades utomhus.

I början på juli 1942 inkallades Margot till arbetstjänst i Tyskland och Otto ansåg att det var läge att gömma sig. Otto hade förberett en gömställe på sin firma på Prinsengracht 263 dit familjen flyttade samma dag som inkallelseorder kom. En vecka senare flyttade även familjen Pels in i gömstället och i november anlände ytterligare en person, Fritz Pfeffer, till gömstället. Sammanlagt bodde åtta personer i det som kom att kallas för gårdshuset.

Som födelsedagspresent samma år hade Anne fått en dagbok i vilken hon kunde skriva om allt mellan himmel och jord. Dagboken är betydligt mer innehållsrik, analyserande och välskriven än vad man skulle kunna förvänta sig av en trettonåring. Hon är dessutom medveten om vad som händer utanför gömstället. Dagboken blir en tillflyktsort för henne och de känslor hon sitter inne med. Anne brottas också med sin mognad/pubertet och hennes relation till sin mamma är inte friktionsfri, hon är mer pappas flicka än mammas flicka. Självklart påverkar situationen de befinner sig i relationen, inte bara till sin familj utan även till de andra i gömstället.

I drygt två år lyckas familjerna hålla sig gömda innan de avslöjas i början på augusti 1944, av vem har inte kunnat fastställas. Familjen deporteras först till Westerbork och i början på september deporteras familjen till Auschwitz. Man vet inte så mycket om deras vistelse i Auschwitz men troligtvis tvingades de till slavarbete. I oktober 1944 deporteras Anne och Margot till Bergen-Belsen, troligtvis för att även där utföra slavarbete. Fr.o.m. 1945 blir situationen i Bergen-Belsen kaotisk med allt fler fångar som anländer i takt med att de evakueras från andra läger. Sjukdomar som tyfus sprids ohämmat och skördar tusentals offer, däribland Anne och Margot som dör någon gång i mars 1945.

Mamma Edith dör i Auschwitz i januari 1945 medan pappa Otto överlever Auschwitz och befrias av ryssarna samma månad. Otto Frank var den ende personen av familjerna Frank och Pels som överlevde kriget. Även Fritz Pfeffer dör i Neuengamme. Efter kriget återvänder Otto till Amsterdam där goda vänner räddat inte bara dagboken utan även lösa blad som Anne skrivit. Otto ger sedan ut en redigerad version av dagboken och anteckningar och resten är så att säga historia.