Jasenovac
När Tyskland ockuperade kungadömet Jugoslavien i april 1941 delades landet upp mellan Tyskland, Italien, Bulgarien och Ungern. Republikerna Kroatien och Bosnien-Hercegovina kom att bilda en ny stat som kallades för den oberoende staten Kroatien. Att kalla den för oberoende är en sanning med modifikation eftersom det var den starkt nationalfascistiska rörelsen Ustasha under ledning av diktatorn Ante Pavelic som styrde landet med Tysklands goda samvete. I likhet med sidan tyska bundsförvanter upprättade Ustasha koncentrationsläger för att fängsla både etniska och politiska motståndare.
Ca tio mil söder om Zagreb och precis vid gränsen till Bosnien (åtskilda av floden Sava) ligger en liten by som heter Jasenovac och där upprättade Ustasha i augusti 1941 sitt största och mest kända läger. Valet av Jasenovac föll delvis på att det låg intill en befintlig järnvägsknut som gjorde det enkelt att transportera fångar till lägret. Marken var också ganska sumpig vilket gjorde det svårt att dels fly, och dels attackera lägret. Floden Sava söder om lägret utgjorde också en hinder och området var ganska flackt och därmed enklare att bevaka. Det fanns också en befintliga industrier (tegelbruk, sågverk, kvarnverk, kraftverk) som kunde övertas och låta fångarna slavarbeta vid. Jasenovac var ett av sju läger som upprättades i området och det fick namnet Jasenovac III - Tegelbruk. Det kom att bli det största lägret och fångarna nyttjades som slavarbetare vid det befintliga tegelbruket. Det upprättades ett flertal baracker och byggnader på området och det omgavs av en mur med vakttorn.
Lägret var till stor del organiserat som de nazistiska koncentrationslägren men Ustasha kallade det för arbetsläger istället för koncentrationsläger. Det vaktades och administrerades av Ustasha som drev samtliga läger inom Kroatien utan tyska direktiv. Ustasha eftersträvade ett Kroatien fritt från serber, judar och romer och det var främst dessa som fördes till Jasenovac. Förhållandena i Jasenovac var lika primitiva och förödande som i vilket nazistiskt läger som helst. Brist på mediciner, mat, bristfälliga baracker, trångboddhet, smittsamma sjukdomar bidrog till en hög dödlighet bland fångarna. De kroatiska vakterna var kanske om möjligt brutalare än sina nazistiska motsvarigheter och kunde godtyckligt mörda fångar.
För att förverkliga sina rasistiska mål om ett etniskt rent Kroatien upprättades en avrättningsplats (Donja Gradina) på andra sidan floden Sava. Det fanns inga gaskammare i Donja Gradina utan fångarna mördades istället med tillhyggen som hammare, yxor, påkar, svärd, högafflar, knivar eller hängdes i träd. Kropparna begravdes därefter i massgravar. I april 1945 närmade sig jugoslaviska partisaner lägret och Ustasha började systematiskt mörda de kvarvarande fångarna.
Den 22 april fanns det ca 1000 fångar kvar i lägret och av dessa gjorde ca 600 ett flyktförsök. Det slogs brutalt ner och endast knappt 100 lyckades fly. De som inte dödades under flyktförsöket dödades senare tillsammans med de som inte deltog i flyktförsöket. I slutet på april lämnade Ustaha lägret och de kvarvarande fångarna mördades. När partisanerna anlände till lägret den 2:a maj var lägret delvis förstört och döda kroppar låg utspridda.
Nuvarande status: Raserat med museum (2009).
Läge: 45°16'39.02" N 16°55'35.52" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Lituchy, Barry M.: Jasenovac and the Holocaust in Yugoslavia (2006).
Under sextio och sjuttiotalet lät Tito upprätta hundratals monument till minne av kriget. Det ena mer storslaget än det andra och många utav dem blev en form helgedomer som rättfärdiga jugoslaver vallfärdade till, eller i alla besökte plikttroget eftersom det förväntades att de skulle göra det. En stor majoritet av de monument som upprättades förstördes under inbördeskriget som rasade i början på nittiotalet och lämnades därefter till sitt öde. Monumentet i Jasenovac klarade sig dock.
Monumentet i Jasenovac är kanske ett av de mest kända som upprättades. Det upprättades 1966 och bär formen av en blomma som blomstrar och kallades (och kallas) för Stoneflower och ska väl symbolisera att livet blomstrade även efter Jasenovac. Det är placerat mitt i det som var lägret Jasenovac III - Tegelbruk och ligger intill en damm och det är väl synligt från omgivningen. Runt monumentet finns små kullar som symboliserar lägerbyggnader och det finns även massgravar öster om monumentet. Det har också placerats ut ett lokomotiv med vagnar om jag förstått rätt förde fångar till Jasenovac. Den väg som fångar fick ta ner till färjan som förde dem över till Donja Gradina är också markerad.
Det finns också ett mindre museum med mycket information. Under inbördeskriget lyckades man föra arkivet i säkerhet och både det och museet klarade sig undan allvarligare skador och kunde därför återöppna 2006. Museet har dock fått kritik under åren för att man inte gjort upp med, eller fullt ut erkänt, Ustashas roll under kriget och att man underskattat antalet offer som skördades i lägret mellan 1941 och 1945. Enligt museet går det att bekräfta att ca 70 000 (mestadels serber) dödades i lägret medan museet i Donja Gradina (på den bosniska sidan) uppskattar antalet döda i Jasenovac, inkl. Donja Gradina, till ca 700 000. En inte helt obetydlig skillnad.