Petrova Gora


På sommaren 1941 började Ustasha förfölja och fördriva etniska serber från områden tillhörande den oberoende staten Kroatien (NDH) och ersätta dem med etniska slovener. NDH var en ultrafascistisk stat under ledning av den fascistiske diktatorn Ante Pavelic. Förföljelserna och fördrivningen gick inte de kroatiska kommunisterna förbi som tog kontakt med etniska serber i regionerna Kordun och Banija. Tillsammans kom de överens om att göra väpnat motstånd mot Ustasha och byggde en omfattande bas i Petrova Gora. Ett otillgängligt bergsområde med branta sluttningar och höjder perfekt för ändamålet. Det var fördelaktigt att försvara och det var en bra utgångspunkt för räder mot tyska och kroatiska (Ustasha) mål i regionen. De första striderna ägde rum i slutet på juli 1941.

Men partisanernas regelbundna anfall i regionen gick inte axelmakterna (Tyskland och Italien) förbi. De började ställa krav på Ustasha att hantera situationen och förinta partisanerna i regionen. Därför inledde Ustasha i mars 1942 operation Petrova Gora som gick ut på att förinta partisanerna, inklusive etniska serber och övrig lokal befolkning som anslutit sig till eller stött partisanerna. Ustashas styrkor var numerärt och materiellt överlägsna och efter ett par veckor hade partisanernas försvarslinjer brutit samman. Små försvarsfickor bjöd fortfarande motstånd fram till i början på maj när de kvarvarande partisanerna evakuerade. Under hela kriget var de civila förlusterna omfattande och sammanlagt dog ca 27 000 civila från regionen.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat (2026).

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

1981 invigdes ett storslaget monument på en höjd för att hedra de etniska serber i området som stupade i kampen mot Ustasha. Monumentet tog inte mindre än tio år att planera och färdigställa och består av en tidsenlig abstrakt svårtydd symbolik. Det syntes (och syns) från långt håll och gör därmed ett stort sår i naturen. Nedanför monumentet byggdes ett besökscentrum med café, bänkar, bord, souvenirbutik och biljettluckor för de som ville lösa entré till det 37 meter höga monumentet. Det gick även kommunala bussar från kringliggande samhällen. Men i samband med att inbördeskriget bröt ut i början på nittiotalet kom monumentet och besökscentrat att förstöras och är sedan dess vandaliserat och plundrat. Men trots det så går det att få en bra överblick vad som en gång fanns. Själva monumentet är avspärrat, men för den som vill så går det säkert att hitta en väg in men då det är förfallet är det förenat med (livs) fara. Monumentet kan med fördel kombineras med partisansjukhuset, Radonja - Petrova Gora, ca två kilometer sydväst om platsen.

Litteraturtips: Pavlowitch, Steven: Hitler’s New Disorder: The Second World War in Yugoslavia (2008).