Ca tre kilometer sydväst om byn Radonja i ett område som kallas Petrova Gora byggde lokala partisaner ett fältsjukhus för att behandla skadade partisaner och civila från regionen. Det låg avlägset och väl dolt i en ravin utan några naturliga vägar. Byggnaderna kamouflerades väl och var svåra att upptäcka på håll. Det började byggas på hösten 1941 och bestod slutligen av ca trettio hus byggda i trä, inklusive en operationssal och en tandläkarsal. Med tiden blev sjukhuset regionens centrala sjukhus. Ca 5000 personer fick någon form av vård vid sjukhuset, ca 1000 personer var dock så svårt sårade att deras liv inte gick att rädda utifrån de förutsättningar som fanns. Dessa begravdes i den omgivande skogen. I maj 1945 när regionen hade befriats flyttades sjukhuset till Karlovac. I vilken utsträckning sjukhuset var känt för Ustasha är osäkert, men det kom aldrig att upptäckas så länge kriget pågick.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat (2026).
Läge: 45°17'52.53" N, 15°45'18.74" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Batinic, Jelena: Women and Yugoslav Partisans (2017).
Sjukhuset började förfalla direkt efter andra världskriget, men 1961 rustades det upp och blev ett museum. 1971 fick det en utmärkelse av Tito för sin betydelse under kriget. I samband med det jugoslaviska inbördeskriget under nittiotalet förföll museet, men det finns en ambition att återuppbygga det, men det verkar inte ske i närtid. Platsen är ändå värd att besöka trots sitt förfall, men den ligger väldigt avskilt och inte helt lätt att hitta. Själva bygganderna finns kvar men i varierande skick. Det som är intressant är att många av de museum föremål som fanns i byggnaderna finns kvar. Platsen kan kombineras med Petrova Gora monumentet, ca 2,5 kilometer nordöst om platsen.