Dünaburg getto

Tyskarna ockuperade Daugavpils (tyska Dünaburg) i slutet på juni 1941 och införde omgående antijudiska förordningar mot stadens ca 12 000 judar. Ca 1000 judar dödades under den första veckan av ockupationen till följd av främst pogromer. I slutet av juli 1941 upprättade nazisterna ett judiskt getto i en del av Daugavpils fort som kallades för Citadellet. Denna del låg avskilt för det övriga fortet genom floden Daugava. Daugavpils getto skiljde sig från övriga getton eftersom det inte upprättades något judiskt råd eller att judarna tvingades till slavarbete. Gettot var mer utav en tillfällig förvaringsplats för judar från Daugavpils och närliggande byar. Gettot blev omgående överbefolkat och utan tillräckliga sanitära faciliteter, bristen på både mat och mediciner bidrog till att situationen blev kritisk. Redan i slutet på juli genomförde nazisterna en selektion av judar som var över sextio år. Dessa blev lovade att omplaceras på en annan plats men mördades istället i ett skogsområde som heter Pogulanka. I början och i mitten på augusti mördades ytterligare tusentals judar pga. överbefolkning. I november mördades ytterligare ca 11 000 judar från gettot i Pogulanka. Efter den massakern återstod ca 1500 judar i gettot som tvingades till slavarbete. I maj 1942 avvecklades gettot och de kvarvarande ca 1500 judarna mördades och ett fåtal tvingades till slavarbete. I oktober 1943 förflyttades de kvarvarande judarna i Daugavpils till koncentrationslägret Kaiserwald i Riga.