Kaunas getto


1939 bodde det ca 40 000 judar i Kaunas vilket motsvarade ca 1/3 av befolkningen. Under den första sovjetiska ockupationen mellan 1940 och 1941 stängdes alla judiska institutioner och organisationer. En vecka före tyskarnas invasion genomfördes stora deportationer av judar till Gulagläger långt borta i Sovjetunionen. Tyskarna ockuperade Kaunas den 24 juni 1941 och detta utlöste starka litauiska nationalistiska känslor som mynnade ut i pogromer mot judar i Kaunas och andra litauiska städer. Judarna beskylldes för att vara ansvariga för den sovjetiska ockupationen och hundratals judar mördades öppet av litauiska nationalister. Detta var pogromer utan tysk inblandning.

Den mest kända och kanske våldsammaste pogromen genomfördes den 27 juni vid Lietukis garage i Kaunas. Drygt 60 judar mördades av litauer med bl.a. järnrör. Massakern skedde öppet inför passiva åskådare och tyska soldater som fotograferade händelsen. Kropparna fick sedan ligga kvar till allmän beskådning och den litauiska nationalsången spelades som en sorts hyllning till pogromen. Tyskarna övertog sedermera kontrollen över dessa våldsyttringar men hade inget emot ”spontana” aktioner mot judarna. Flera litauer anmälde sig som frivilliga vid senare mordaktioner mot judarna. Tusentals judar fängslades och mördades i det fjärde, sjunde och nionde fortet utanför Kaunas. Uppskattningsvis mördades ca 10 000 judar under juni och juli 1941.

I augusti upprättade nazisterna ett judiskt getto i Slobodka distriktet (Viljampole) och isolerade det från omgivningen med taggtrådsstängsel. Det blev förbjudet för invånarna i gettot att röra sig mellan gettot och övriga Kaunas utan speciella tillstånd. I oktober 1941 påbörjades vad som kom att kallas för Die grosse aktionen (Den stora aktionen). Detta innebar att under de närmaste två och en halv månaderna mördades ca 9000 judar, varav hälften barn, i det nionde fortet. De kommande ett och ett halvt åren förblev relativt lugna i gettot eftersom inga större mordaktioner genomfördes. Det innebar inte att livet i gettot var en behaglig tillvaro men de aktioner som ägde rum var mer sporadiska och sällsynta. Invånarna i gettot tvingades arbeta främst inom den tyska krigsindustrin. I mitten på 1943 började nazisterna avveckla gettona i Östeuropa. Men gettot i Kaunas omstrukturerades och blev i stället ett koncentrationsläger och kallades för KZ Kauen. Det ansågs fortfarande vara alltför viktigt för den tyska krigsindustrin.

Lägret började inte avvecklas förrän i juli 1944 i samband med att Röda armén närmade sig Kaunas. Under fem dagar rensades lägret/gettot på judar och gettot sattes i brand för att tvinga ut de judar som gömde sig. Ca 3500 judar mördades men ett hundratals lyckades fly till närliggande skogar där vissa anslöt sig till partisangrupper. De som inte mördats eller flytt deporterades till Dachau och Stutthof. Kaunas återerövrades i augusti 1944 av sovjetiska styrkor. Då fanns det ca 500 judar kvar i området som lyckats gömma sig undan de tyska aktionerna. Ytterligare ca 2500 överlevde kriget i de nazistiska koncentrationslägren.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med monument (2010).

Adress: 2 Linkuvos gatve, Kaunas 48005.

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Det finns förfallna och övergivna gamla trähus kvar lite varstans i det f.d. gettot. Kaunas har mycket att erbjuda för den som är intresserad av Förintelsen och som oftast glöms bort i sammanhanget. Allt fokus ligger onekligen på de större och mer kända gettona som exempelvis Warszawa och Krakow. Kaunas är en trevlig och lagom stor stad och närheten till Vilnius (ca tio mil) gör Kaunas till en perfekt stad att besöka där Förintelsen ännu inte blivit till en affärsidé.

Litteraturtips: Arad, Yitzhak: Holocaust in the Soviet union (2009).